Ödets ironi

Ibland händer saker som får en att fundera över ödets ironi. Tisdagen var en sån dag för mig. Jag hade precis skrivit ett inlägg om hur bra allt kändes med T, när H lägger sig på rygg och släpper ned ett mynt rakt ned i strupen. Jag var precis brevid så jag kunde dunka upp det innan det kilade fast sig ordentligt, men det var inte vad jag väntat mig av kvällen, eller av min snart sexåriga pojke heller för den delen.. Nåja, barnen kom i säng och av någon anledning stannade jag uppe.



H sover sedan en tid i sambons "bur" som han skyddat med rep, för att barnen inte ska falla ut. Jag har hade mina invändningar mot det när sambon installerade lösningen, men han hävdar att han aldrig hört dem. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.6769704

Mitt i natten hör jag eftersom jag råkar vara uppe ett konstigt ganska tyst ljud från barnens rum. Går in och hittar H som lyckats få repet snott om halsen och ena benet, samtidigt som han halvt fallit ut från plattformen. Han sover fortfarande men är på väg att hängas. Eftersom jag var uppe hann inget hända, men jag tror inte jag hade vaknat om jag legat i sängen. (nu är ett bättre skydd ordnat). Två gånger samma kväll har det varit på väg att snabbt och oförutsett gå riktigt illa för H. Mitt friska barn?!