En taskig mardröm

Det händer egentligen ganska litet vad det gäller T just nu. I måndags var vi inne och tog blodstatus (inget anmärkningsvärt, HB 122 reticolocyter 26, värdena var i stort sett identiska med förra mätningen för ett par veckor sedan) Sen träffade vi en hormondoktor och fick veta det vi egentligen redan visste:

Ts sköldkörtel kommer aldrig kunna fungera normalt. Han kommer inte kunna få barn. Han kommer kanske behöva börja medicinera med testosteron (manligt könshormon) för att komma in i puberteten. Han växer dåligt. Kanske kommer han att behöva tillväxthormon. Å andra sidan påverkar det celldelningen och kan framkalla ett återfall, så det bör man ju undvika. Såg på kurvan hon visade (om jag förstod det rätt) att de satsar ungefär på att han ska kunna bli 1.60.

Hans pung kommer inte att växa, vilket jag blev litet ledsen för. Kan se grabbarna i bastun framför mig. Rädd för att han ska bli retad. "Dvärgen med ärtorna" eller något?
Om han får leva, undrar jag om han kommer att klandra oss i tonåren?

Vi fick morfologirapporten och den innehöll en del tveksamheter gällande erytropoesen, vilket ju inte var så kul. Annars ser det väl på det stora hela ganska bra ut fortfarande.

Vi väntar och ser. Försöker leva som att cancern bara var en taskig mardröm, som vi nu vaknat från.