Leta i den här bloggen

torsdag 30 september 2010

Sparad mat

H drar av sig stumporna han haft på sig hela dagen. Ett vitt kletigt ludd täcker ena foten.

Plötsligt spottar han och skriker- "Blä, det var papper, jag trodde det var pizzasallad"!

Uppenbarligen är han hungrig, så nu får jag väl börja ge honom mat här hemma också.

onsdag 29 september 2010

Tja, som vanligt


Dagens läkarbesök var som de varit det senaste året. Det finns orosmoln, men ingen omedelbar risk för regn.
Blodproduktionen är inte helt ok. Reticolocyterna är något för låga, men HB håller sig ok.
Man följer upp var tredje månad, vilket är betydligt oftare än man brukar såpass långt efter transplantation.
Sjukvården har fortfarande ingen spåkula, framförallt inte den jag skulle vilja ha. Den som säger att nu kan ni lägga cancern åt sidan för gott och koncentrera er på senkomplikationerna och livets vanliga småbekymmer

tisdag 28 september 2010

Allt går att lösa med tejp

Efter en arbetsdag borde det vara en mänsklig rättighet att få vara i fred..

Det är skönt att barnen förstått det därför och packar in sig själva i tejp frampå kvällen




Att oroa sig för allt


Det är märkligt hur jag lyckas vrida saker till något oroande. De senaste veckorna har Jag varit superförkyld. H har hostat. Dottern med pojkvän har snörvlat. Max har haft sin släng av sleven. T däremot håller sig helt symptomfri? Plötsligt är jag orolig för att han är för frisk. Eftersom det är immunförsvaret som ger förkylningssymptomen, är jag rädd att Ts försvar har havererat fullständigt eftersom han inte lyckas få minsta lilla snuva?

fredag 24 september 2010

Nejmen det är bara kul att resa!


Tre och en halv timme har jag varit på väg från jobbet nu. Och vad mycket människor med intressanta infektioner jag har mött! Bättre fredagsmys är svårt att hitta! Undrar vad som händer om barnen inte har hämtats när fritids stänger? Tar personalen hem dem över helgen? Eller lämnas de till någon förbipasserande?

torsdag 23 september 2010

onsdag 22 september 2010

Bara de starkaste får åka med


Hej då tåget! Hej försening!

Here we go again


Ska man behöva svart bälte i kung fu för att ta sig till jobbet?

torsdag 16 september 2010

Kulturskolan


Har fått med T till prövapå dans. Dumt Som förälder får man sitta i en lokal som påminner obehagligt mycket om skolsysters väntrum på högstadiet. Med den enda skillnaden att här har jag sällskap av en trombonspelande 10 åring! Om jag inte får ett mentalt sammanbrott nu får jag det nog aldrig.

onsdag 15 september 2010

Det stora bananbråket


Hann knappt komma tillbaks till jobbet förrän en ny viktig fråga dök upp. Under mina dagar borta har mina bananer på skivbordet blivit brunfläckiga och tydligen avgett en doft av BANAN! Klagomål om det har framförts till chefen och facket. Jag visste att jag skulle få viktiga saker att ta tag i när jag kom tillbaks!

måndag 13 september 2010

Som en dålig trailer

Mitt liv just nu är som en riktig kalkonfilm.

Varje dag jag kommer till skolan är det bekymmer med H. Han har klottrat ned skoltoaletten, han har kastat sten mot bilar på gatan,försökt rymma med buss, inte lyssnat.. På något sätt är det som att han har en idè och det går inte att förklara i förväg att han inte kan göra på det sättet. Det är ångest att gå och hämta och undra vad man ska bli inkallad för idag.

Tonårsdottern dyker upp på ett helt oförutsägbart sätt med vidhängande hungrig pojkvän, som dessutom vill ha matlåta med sig till skolan.

Som alla andra har jag en megaförkylning ,huvudet är fullt av snor och jag hör inget och fattar inget.

Oron har tagit över igen

Det är som att det när som helst i huvudet klipps in scenarion, filmsnuttar av hur jag informerar i skolan om att mitt barn inte kommer att finnas kvar och liknande.
Jag vill inte ha de här snuttarna, men rår inte över dem.

Jag hoppas det blir bättre när jag kommer tillbaks till jobbet och får bekymmer om kaffekoppar och toalettskurning igen

lördag 11 september 2010


Har länge misstänkt att Max är desperat. Men när han skär annanas?

torsdag 9 september 2010

Nacktdelen med att läsa rapporter

Idag damp det ner en kallelse för ny provtagning och läkarbesök på hematologen den 29september. Uppenbarligen vill de att vi kommer in då och då ialla fall och varje gång kommer en del av skräcken tillbaks, tänk om världena har sjunkit igen?. Hormonutredningen däremot har vi inte hört något nytt om. Max vill ringa och tjata, medan jag tycker det är skönt så länge det dröjer.

I alla fall blev jag påmind om att lägga ut morfologierna och liknande från tvåårskontrollen för den som är intresserad av att läsa sånt.

Blev ledsen av att läsa de rapporterna igen. Inte för att de signalerar någon katastrof eller kanske inte ens någon omedelbar fara på taket, men det står inte heller precis det som jag vill läsa. "Nu är allt bra"! "Allt är som hos ett normalt barn och ni har gått skadeslösa igenom"!

Det finns orostecken, celler med klumpig form dålig eretrypoes osv. Sen kanske det kan funka bra länge även om det ser ut så? Jag kan bara inte låta bli att önska att mitt barn fått en bättre start, bättre förutsättningar än denna skit.

Fat nu ska jag förtränga det igen, något jag har blivit väldigt bra på ändå.

Burka efterlyses

Nu ska jag hämta barn. Oduschad och med feber, ofräsch som få. Önskar att burkan kunde slå igenom som mode även på såhär litet nordligare breddgrader.

Ett av livets stora mysterier

Hur kommer det sig att man kan vakna på morgonen, må rätt risigt, bestämma sig för att vara hemma, ta sats och ringa chefen och direkt när man lagt på börja känna hur man snabbt börjar tillfriskna?

Jag är ingen simultant, jag vantrivs inte så på jobbet att jag skulle skolka för att sitta hemma och stirra in i väggarna. Ändå blir det så här varje gång jag är sjuk?? Kanske en behandlingsmetod att ta till sig?

Eftersom jag har ont i halsen och T låter som en kråka som fått ett körsbär i vrångstrupen, frågade jag om inte han hade ont också? Det måste han nästan ha som han låter.

Sin vana trogen nekar han bestämt till att ha det minsta fysiskt problem. Han har inte ont , han är inte sjuk, han mår inte dåligt, färdigdiskuterat, annars missar han skolan och gympan. Och nej, den tänker han inte avstå från!

onsdag 8 september 2010

Arbetslivets bekymmer


Det är en viss psykisk lättnad att istället för sjukhusvärlden, ställas inför arbetslivets ständiga bekymmer

tisdag 7 september 2010

Hämnden


Klagar mycket på förseningar och trängsel i kollektivtrafiken. Det blir bara värre, folk blir aggressivare, en vacker dag kommer någon bli ihjältrampad! Om man inte hinner dö av den äckliga hosta som folk ogenerat sprider runt sig först. Men idag har jag ett hemligt vapen. Spypåsen är packad för säkerhets skull. Alla som knuffas hårt eller hostar på mig, får ett leende, en harkling och en utandning till svar. Trevlig resa till er också!

Aldrig mer Kina!


Igår åt jag kinamat till lunch. Idag är jag INTE hungrig!

söndag 5 september 2010

Katastrofalternativen

T har fått problem med ett knä. Han är med och leker på gympan som de andra barnen, men efteråt händer något i ena knät. Det gör så ont att han har svårt att gå. Och han är inte killen som gnäller i onödan (när det gäller kroppen).

Just nu avvaktar jag för att se om det är något som går över av sig självt, men tankarna finns där:
Leukemi ger ont i benen ( i och för sig verkar det här vara en annan sorts smärta)
Sekundär tumör i skelett eller leder.
Senkomplikationer i leder efter strålningen.
Eller bara något alldeles banalt som en sträckning/vrickning.

Innan cancern var alternativen att fundera över vid mindre krämpor betydligt färre.

Trängsel


Även innan alla har med: sin tvätt, sina matkassar, sina barn, sin laptop, sin mormor och clownen som hon ska glädjas med. För att inte tala om butlern! För första gången tycker jag att en valrörelse är riktigt kul. Är det knasigare än någonsin? Eller börjar jag bli gammal?

Kommunaltrafik


En alldeles vanlig vardag

lördag 4 september 2010

Freudiansk felaffischering?

Snart är det val. Det går bara inte att undvika alla valarbetare, reklamfilmer och affischer.

Danderyd är Stockholms största gräddhylla.
Husby är en ganska invandrartät ytterförort.


Jag undrar hur solidariska invånarna i Husby egentligen är med dem i Danderyd?
Stockholmsmoderaterna är i alla fall övertygade om den solidariteten i sin nya valkampanj.

Med devisen -"Vi gör Danderyd litet bättre varje dag" kämpar de för att vinna väljare även i Husby.
(http://www.city.se/ 2010-09-02, sid 6)

fredag 3 september 2010

Humor?

Någon som undrat varför ansökan om TFP tar lång tid? Varför det är långa telefonköer till Försäkringskassan? Jag tror jag har hittat förklaringen



?!