Grundtrygghet

Alltid kan man noja för något. Fick syn på Hs ben i morse. Jag vet att barn får blåmärken, jag vet att smalbenen är utsatta, men första tanken blir ändå. Trombocyterna? Nu har han fått leukemi också, så nu kommer jag mista båda mina pojkar. Det är knasigt, men grundtryggheten är så omskakad. Sen är det också mitt samvete mot H som alltid ligger där som en tagg. Vad har vi egentligen utsatt honom för under de här åren? Älskade, älskade barn!