Vart tog alla relationer vägen?*

Samtal mellan mig och sambon:

Jag -Varför sugs inte jorden in i solen?
Sambon, - Jag vet inte, den gör inte det, det finns väl någon kraft åt andra hållet.
Jag - Det måste vara centrifugalkraften som trycker planeterna utåt.
Sambon- Kanske det, kanske.
Jag -Men varför slutar den inte snurra i sin bana? Om jag svingar tex en potatis i ett snöre, kommer den ju sluta snurra så fort jag slutar tillföra kraft.
Sambon- Varför undrar du alltid så konstiga saker, det spelar väl inte dig någon roll varför?
Jag -Men är du aldrig nyfiken på sånt?
Sambon -Nej, jag är nöjd med att det är som det är.

Antagligen har han rätt. Jag skulle kunna leva hela resten av mitt liv, utan att veta varför jorden fortsätter snurra runt solen. Men jag vill veta det! Och jag vill ha någon att tala om det med.

I just den här frågan kunde jag ringa min tålmodiga, kanske blivande svärson, men alla andra frågor. Jag undrar över allt. Och jag vill veta, resonera, fundera.. Varför får man cancer? Får växter cancer? Finns det ett liv efter detta? Hur funkar det? Sambon bryr sig inte, han tycker att jag bara lägger ned tid och kraft på en massa onödiga frågor.

Nu börjar jag sakna de vänner jag mist på vägen, framförallt saknar jag min och sambons relation innan allt...På den tiden vi fortfarande kunde prata med varann.
Annars är det bra här.

Ps, enligt kanske blivande svärsonen, kan man inte jämföra jorden med en potatis i ett snöre. I rymden finns ingen friktion, inget luftmotstånd. I rymden är en evighetsmaskin i princip möjlig.Ds