Ibland har jag svårt att få ihop det med T. Han sitter vid maten efter vårt glädjande sjukhusbesök, funderar och säger att han inte kommer att få leva så länge för han har cancer. Sen går han från bordet och dansar vilt? Gissar att det är en del av charmen med att vara fyra år
T i sitt esse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.