Idag fyllde min lilla stora H sex år. Min kille vad har vi gjort med dig de här åren egentligen? Vi har låtit dig gå igenom så mycket för att rädda din lillebror.
Jag vet att du har varit rädd ibland. Och jag också, ska du veta. Inte bara för T , utan för dig och vad vi fått dig att gå igenom.
Valen har varit svåra. Vilken erfarenhet finns det av att ta benmärg så tätt från ett så litet barn som dig?
Om vi inte gjort det å andra sidan, hade T inte klarat sig..
Du ska veta att jag ringde till andra sjukhus än det där T är huvudpatient, för att fråga om det fanns risk för dig rent fysiskt.
Mitt samvete äter upp mig. I backspegeln kan jag önska att T haft en annan donator, en vuxen, någon som själv fattat sitt beslut, framförallt eftersom det blev två donationer så tätt.
Då, handlade nästan allt om T, hur länge han skulle få finnas kvar hos oss.
Jag hoppas att du en dag kommer att få säga att det var värt det för dig. Att det är det beslut du själv hade fattat om du kunnat bestämma...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Grattis i efterhand till din "stora" kille.
SvaraRaderaAng ditt samvete:Hade ni något alternativ? Hade någon annan människa sagt nej? Jag tror inte det. Jag tror att det här kommer att få H att växa som människa när han blir gammal nog att inse vidden av det han har gjort.
K har f ö längtat som bara den efter H under vår resa. Hoppas dom kan ses snart. Kram Trixie