Tänkte att jag skulle skriva något om enkäten. Den var riktigt intressant, trots att den inte var så vetenskaplig. Det som slår mig är att ingen önskar psykologhjälp (det som samhället faktiskt erbjuder i en krissituation). Kanske är det för att det stödet redan finns? Jag vet inte.
Det jag vet är att jag inte orkade prata med några proffessionella när vi var mitt uppe i krisen.
Jag önskade en "liten rask men förstående tant" som kom hem till oss och såg till att allt i vardagen fungerade, städ, tvätt, räkningar, mat, föräldramöten osv.
Sen ville jag ha kontakt med andra föräldrar i samma situation, helst de som hade en liknande prognos.
Om man sitter på en sjunkande flotte omgiven av hajar är man inte hjälpt av att någon på land ropar till en att den förstår att man har det jobbigt. Jag tror att det här är samma sak. Det spelar ingen roll, vad den som inte varit med förstår. Sen kan säkert samtal vara en bra ventil och för en del är det säkert en livlina. Men kanske samhället skulle tänka litet bredare. Några färre psykologer och istället några raska tanter och en regelbunden träffpunkt för svårt sjuka barn med föräldrar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller helhjärtat med! En hushållerska/butler skulle vara perfekt. Livet som förälder till ett allvarligt sjukt barn går inte att jämföra med att vara en vanlig familj - jag vet för jag har varit i båda sitsarna. Bara en så enkel sak som att fylla i försäkringskasseblanketten kan göra att man bryter ihop helt. Allt tar minst dubbelt så lång tid och dessutom så har man dubbelt så många saker att tänka på och bara en bråkdel av orken. Undrar hur man kan göra för att få omgivningen (de som nu finns kvar...) att hjälpa till, när de inte ens klarar av att ringa ibland. Trött och bitter är två ord som flimrar framför ögonen då och då.
SvaraRaderaHelt enig. Psykologene forstår ikke alt, og man føler kun at de ikke forstår. Det gjorde jeg i hvert fall. Har hatt mye større utbytte av å prate med folk i samme situasjon, og særlig folk med samme diagnose, som du sier.
SvaraRaderajag har träffat lite psykologer faktiskt och jag var med 2 väldigt nöjd (av sammanlagt 6 korta träffar). om man inte har annat val - de är ganska bra - fast man måste leta efter den rätte. två var botten.
SvaraRaderamila