Finns inte mycket att säga just nu. Vågar knappt skriva det men T verkar må oförskämt bra. Vi ska till sjukhuset nästa gång den 12 juni. Såvitt inget inträffar hoppas vi på att slippa allt vad läkare heter fram till dess.Inser att man är rätt skör kring allt som kan kopplas till cancer. Häromdagen klippte jag av ett snöre och en tuss som var rätt lik blont hår lossnade. Utan att tänka la jag den på Ts huvud och sa att det såg ut som hår, varpå han slängde iväg den och ropade. -"Jag tappar håret, jag tappar håret" Sen var den kvällen förstörd i mitt inre.
Retar sambon en del. På sjukhuset fanns det en man som arbetat med sonder väldigt länge. Han gick under smeknamnet "SondBjörn" Sambon engagerar sig väldigt i sondhistorier på bloggar, så han är numera kallad "SondMax" här hemma.
Fick mitt första uppdrag på jobbet idag. Det är en del oklarheter och saker att utreda. Inser plötsligen att jag är rätt rörig i huvudet. Datasystemet är nytt, processer och lagar är omgjorda. Det går långsamt och jag känner mig inte som den skarpaste kniven i lådan direkt.
Känner mig rätt socialt otränad också.
Fast alla är snälla och rara. Jag hoppas bara att jag kan komma ur den här känslan av förvirring och osäkerhet när det gäller själva jobbet.
Det löser sig nog. Om bara T får må bra, skulle jag kunna tvätta en kolgruva med min tandborste dygnet runt! Så jag är rätt nöjd.
Det låter som om när jag kom tillbaka till jobbet efter nästan tre år. Den nya processen, trädde den i kraft 1 nov 2008 och förkortas EMR? I så fall har vi liknande jobb. (Chansning!) Beträffande tussen på T:s huvud: Oj vad det gjorde ont i mig. Jag har själv gjort sådana tabbar och det skär fortfarande i mig. Alla föräldrar gör det. Jag tror dock att det tar hårdare på oss än på barnet. All kärlek vi ger tar överhanden.
SvaraRaderaKram
Hej.Vill tacka för alla fina tankar och ord du/ni sänder oss,och alla goda råd.
SvaraRaderaÖnskar er allt gott med allt
Kram
Till Lotta: Oj vad jag har funderat. Har ju bara varit tillbaks på jobbet i en vecka. Och man älskar förkortningar och att döpa saker till Kalle, Ulla, Melker osv på jobbet.Så jag vet inte riktigt. Tror ändå att vi har ett liknande jobb, ditt uttryck "den nya processen trädde i kraft" gav små rysningar av igenkänning.
SvaraRaderaTror också att det egentligen är man själv som tar det hårdast när man säger något utan att tänka sig för. Men ibland vill man bita tungan av sig.
Evelina. Glad att du skriver så, känner mig rätt tjatig. Under Ts första behandling saknade jag väldigt mycket någon som kunde säga, att de också varit med om just det symptomet, den saken. (Som CVKn) var så rädd för att den blödde och varade. Ingen jag pratade med hade varit med om att den slaskade. Känner igen så mycket av det du skriver.
Kramar till er båda