Leta i den här bloggen

söndag 21 augusti 2011

Depressionssommar

Oj vad länge sedan det var jag skrev här.
Flera gånger har jag tänkt på det, som efter det fruktansvärda terrordådet i Norge. Det finns egentligen inte så mycket mer jag kan säga än att jag lider med alla direkt berörda. Att jag lovar att aldrig läsa den här gärningsmannens manifest. Om han begår något så vidrigt för att sprida sitt budskap tänker jag ialla fall inte gå honom till mötes. Eftersom det gått en tid och alla förståsigpåare fått säga sitt på TV och i tidningar så kan jag också säga att jag hur jag än vänder och vrider på det inte kan se det som ett norskt problem. Personer som tappat all förmåga till empati för andra kan man nog tyvärr hitta i vilken skrubb som helst överallt i världen. Det går inte att förklara en så fruktansvärd handling med att du var missnöjd med skolmaten i mellanstadiet. Det är för mycket som slagit slint i hjärnan för en enkel förklaring.

Hos oss då
Under sommaren har jag fallit in i någonslags deppighet igen och har svårt för att orka mer än en stundtals krävande vardag. Den här gången är kopplingen till T mindre. Visserligen har det funnits stunder av invand oro
-När jag läser statistik om hans sjukdom och inser att vi ännu inte i antal år passerat medianen för återfall.
-När jag insett att han återigen fått en fästing som han fick innan han blev sjuk
-När jag inser att vi levt på snabbmat och att jag inte gjort mina "anticancerdrinkar" under sommaren)

Då väcks något som är svårbeskrivet, samtidigt som det är ångest, så är den så välkänd att det ändå går att leva till hälften med den i bakhuvudet.

T verkar ändå må förhållandevis bra. På måndag börjar han i första klass och det käns stort

Däremot är resten av livet kaos.
H blir ett större och större problem och jag och Max är inte det minsta överens om vad vi ska göra.

Under sommaren har jag kommit att grubbla en hel del kring vilket psykologiskt arv jag fått och vad jag för vidare till mina barn?

Bygget hemma som sattes igång i maj har fortfarande inte blivit färdigställt. Det är fullständigt kaos inne. Ute har vi fått fuktgenomslag så det har varit dyngsurt i isoleringen på grund av att den nya grunden inte dränerats eller fuktavsäkrats. Fasden och taket har stått utan väderskydd under hela sommaren. Pengar tickar iväg med tusentals kronor varje dag. (där de nu hållt på i 3 månader på löpande räkning med att färdigställa två sovrum och ett färdigmonterat kök). (Vissa hantverksgrupper har inte dykt upp, vilket gjort övriga inneffektiva, akutåtgärder på grund av vattengenomslag osv har tagit sin tid och somliga verkar bara ha suttit på toaletten)
Det fanns ett avtal med vite om 5000 kr i veckan för det utvändiga som inte var klart innan den 15/7, men det menar bolaget på att det var underförstått att det inte gällde eftersom de började innomhus.
Max har nu gått med på en avskrivning av en stor del av detta, för att någon gång få ett avslut och inte hamna i en process som drar ut på tiden, då skulle byggnaden förstöras ännu mer och han menar att man får svälja sitt förtret.
Som en extra trevlig överaskning har någon hantverkare länsat vårt hem på värdesaker, smycken . Max rservpengar H och Ts sparade pengar ur deras plånböcker. Hur är man funtad när man stjäl från ett barn? Det gör så ont att de tagit Ts pengar, för han har sparat i flera år. För mig symboliserar att han sparat pengar ett hopp, att han sett framåt. Jag är så arg! Innan detta avslutas kommer jag att på något sätt informera VD för bolaget om hur jag upplevt dem (Max har skött alla kontakter och jag har låtit honom göra det för att han är bra på att hålla reda på alla detaljer och för att jag är mycket mera ilsken som person). För den byggintresserade kan jag svara på att: Ja, det är ett registrerat bolag, med hitintills goda referenser. Alla arbeten sker vitt.

Jag vantrivs på jobbet, med resorna, med organisationen, med att det blommar mögel i lokalen och fler och fler kollegor går runt med begynnande astma och igensvullna ögon.

Så det är inte helt uppåt just nu, även om Ts skolstart är något som jag drömde om under hela behandlingen och det gör mig lycklig. Varje dag jag får se honom lycklig är en bra dag, även om man kan bli trött på omgivningen ibland

1 kommentar:

  1. Men du, den där sommaren skulle vem som hellst blir trött och deprimerad av. Vet inte ens vad jag ska skriva, jag vet bara att jag hoppas det blir bättre, att du får ett avbrott i allt det jobbiga. Jag försöker också se framåt, det hjälper i alla fall ibland. Kram!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.