Här är allt bra, såvitt vi vet. Vi har kommit hem nu och det är rätt skönt. Att sitta i in liten stuga, utan sina vanliga saker gör att man blir mer irriterad på varann än annars.
T växer inget, eller han har vuxit 1 cm nu under sommaren. Han fyller snart fem och är 101 cm. Det är troligen strålningen, en vanlig biverkan. Så småningom om allt annat går bra kommer vi att få fatta ett beslut. 1. Ge tillväxthormon som kan dra igång eventuella kvarvarande cancerceller. 2. Låta honom bli en väldigt liten människa.
Valet kan tyckas enkelt när man ser det så här, men vi vill ju att han ska få ett så bra liv som möjligt, samma chanser som andra...
Han pratar mycket om att han vill ha barn, det skär litet i hjärtat. Behandlingarna har gjort honom steril, enligt den hormondoktor vi har fått börja träffa är det i stort sett 100%
Jämfört med cancern är det småpotatis, men jag önskar att han sluppit alla bieffekter, att vi inte behövt göra allt detta onda mot honom...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.