Leta i den här bloggen

tisdag 21 juni 2011

En bitter eftersmak

På pendeln på väg hem sitter jag några platser ifrån en kille. Han ser ut att vara i sextonårsåldern, kanske är han äldre?
Han ringer från sin mobil och för någon form av samtal. Det går inte att komma ifrån att höra vad han säger.

-Men vad heter han då?
.....
-Kom igen då, jag bryr mig inte.
...........
-Har du legat med honom?
................
-Du är fan inte helt sann, hur kan du bete dig så?
.............
-Du vet vad du är?
..........
-Vad heter han då?
................
-Kom igen du kan bara säga förnamnet.
............
-Fan vad du är äcklig!
...................
-Hur kan du ligga med någon, det är, … Du vet vad du är

-Vad heter han , bara förnamnet. – då gissar jag, heter han Tomas?
.................
-Vadå jag bryr mig inte, jag har också en ny tjej, jag förstår bara inte hur du kan bete dig så.
..............
-Jag ringde inte dig, jag kanske slog fel nummer.
..............
-Jag kanske skulle ringa min nya tjej.
....................
-Hon kanske har samma namn med samma bokstav som du, vi skulle ses på Slussen. Jag ringde fel.
...................
-Vadå varför jag ringde upp igen, jag kan bara inte tro att du ligger med någon sådär när det precis är slut med din kille som värsta ….
..................
-Vadå har du legat med han, din date eller?
.......................
-Jag är glad att det är slut, jag har velat säga det länge du är jävligt cynisk och beter dig som ….
..............
-Nej jag var trött på dig, jag ville göra slut, förresten låg jag med en annan tjej tre veckor innan du gjorde slut.
.................
Har du legat med han, vad heter han?
...........
-Jag ska sprida ut inför alla att du är en…
.............
-Vadå, det är du som behöver hjälp.
.................
Linda du är en du vet jag ska banka in det i alla.
...............
Blanda inte in din morsa, då ska jag spöa dig så du ångrar att du någonsin gjort det…
............
Det är du som är sjuk
................
Jag ska banka in det i alla Linda jag lovar du kommer inte kunna gå ut.
Du är så vidrig…

Osv ..osv, yada yada yada killen går in i värre och värre cirkelresonemang, han blir mer och mer hotfull och desperat.

Någonstans i andra änden sitter en tonårstjej som heter Linda. En tjej som gjort det bästa hon någonsin gjort genom att dumpa den här killen. En tjej som blir hotad och stalkad (för inte var han på väg mot Slussen och hade ringt fel inte, då åkte han väldigt fel väg).

Linda. En tjej vars föräldrar inte vet vad hon går igenom ensam just nu.

Linda, sannolikheten att du någonsin läser det här på en blogg om barncancer är väl minimal, men stå på dig. Du har gjort det enda rätta. Du är värd att inte bli behandlad på det här sättet. Det han gör mot dig är olagligt. Spela in hans samtal. Polisanmäl hot och trakasserier. Argumentera inte mot honom, lägg på när han ringer byt mobilnummer. Tala med någon som är vuxen, får du inte hjälp så tala med någon annan. Gå inte och bär det här ensam! Snälla

söndag 19 juni 2011

Om baciller, parasiter och virus

Ibland önskar jag att jag var min dotter, eller snarare att jag valt den väg hon valt. Det finns så mycket spännande inom biologin, saker jag inte brydde mig det minsta om innan T blev sjuk.
En av de sakerna är det här med smittor. Klart det var något man inte ville ha, men det var inget som jag reflekterade över.
Sen kom den hopplösa kampen att undvika dem.

Nu kommer intresset.

Det finns en parasitisk mask i Panama som tillbringar en del av sitt liv i en myra och en del av sitt liv i en bär-ätande fågel. För att ta sig från myran till fågeln, får den myrans bakkropp att svälla upp och ändra färg från svart till klarröd, sen får den myran att klättra upp i ett bärträd och hålla upp bakkroppen i väntan på att avsluta sitt liv som fågelmat.
-”Det är den enda kända parasit som får sin värd att härma en frukt”

Och jag som inte ens kan få mina egna barn att plocka upp sitt lego från golvet.

Det finns ett otal parasiter med dubbla värdar som äger förmågan att påverka värddjurets beteende i syfte att låta sig ätas av nästa värddjur.
Möss med Toxoplasma gondi, blir först slöa och feta sen slutar de vara rädda för katter, faktum är att de söker upp katterna aktivt, däremot är de fortfarande rädda för andra rovdjur.
Allt för att få bli just kattmat!

På Karolinska i Solna springer vita möss i identiska labyrinter. I den ena labyrinten är mössen som möss är mest, försiktiga, undviker öppna ytor o.s.v. I den andra labyrinten däremot struntar de fullständigt i all försiktighet, de är djärva för att inte säga rent dumdristiga. I naturen skulle de omedelbart bli någons middag.
Den enda andra uppenbara skillnaden mellan dem är att de orädda mössen är uppfödda i en helt steril miljö.
Som socionom och efter att ha varit med om två benmärgstransplantationer är jag benägen att komma med invändningen att ett liv utan bakterier inte är ett vanligt liv, de bakteriefria mössen kan ju knappast ha fått leka med andra möss, eller gjort sånt som möss vanligtvis gör, på möss villkor?
Å andra sidan finns det studier som talar för att autistiska barn har en avvikande bakterieprofil i tarmarna.

Utan bakterier skulle vi kanske vara betydligt ensammare. Dels för att bakterierna på dig just nu innehåller 10 gånger mer arvsmassa än vad du själv har. Men kanske hjälper bakterierna dig även att vara social med andra. Varför inte? Bakterierna vinner på att lätt kunna sprida sig till dina bekanta och du själv får ett trevligare lättare liv.
Bakterierna kämpar också mot svamp. Alla som har startat en surdeg, vet att den förstörs om det kommer in bakterier.
Vid en benmärgstransplantation slås immunförsvaret ut så mycket att bakterierna kan spridas till fel ställen. Du kan få något som kallas neupogen feber. Det är farligt. Därför ges väldigt potent antibiotika vid förhållandevis små symptom. När bakterierna dör då frodas svampen. Och det är svampen som ger de flesta ganska jobbiga svalgsymptom man ofta ser vid benmärgstransplantationer.
Virus är ännu märkligare, de manipulerar också sina offer. Rabies är ett exempel, rabiesviruset sprids från den smittades saliv. En rabiessmittad hund blir aggressiv och bitsk samtidigt som den inte kan svälja, varför den dreglar och tuggar fradga. En slump? Knappast.
Det är bra för dig att hosta om du har virusorsakat slem i luftvägarna. Det är ännu bättre för viruset att du hostar.
Men vissa virus gör mer. Virus använder något som kallas omvänt trankiptas vilket hjälper viruset att ta sig in i dina celler och klippa in sin genetiska kod i ditt DNA. En del virus stannar där. Faktum är att cirka 8% av vårt medfödda DNA är en typ av virus som kallas retrovirus. Eftersom åtminstone en del virus har den här förmågan fungerar de som vektorer, överförare av genetiskt material. Detta kan, precis som mutationer, ge fördelar. Utan dessa typer av förändringar och nykombinationer skulle livets utveckling aldrig ha ägt rum. Vi är de vi är tack vare virus.
Dessutom tar viruset med sig litet av tidigare bärares DNA. Hypotetiskt sett skulle du alltså kunna smittas av delar av andras egenskaper, när du sitter på bussen och medpassagerarna hostar. Därför har jag i ett fåfängt försök börjat sätta mig bredvid smala, långbenta snyggingar om de visar minsta förkylningssymptom…

söndag 12 juni 2011

Hyllning

Älskade barn. Den 10 juni 2011 kommer alltid vara din dag.

En cirkel är sluten i mitt liv, natten efter min student blev du till. Och nu är du där själv, mycket mer vuxen och framåt än vad jag var.

Hur har du kommit dit? Du har varit helt outstanding från dag ett.

Först fick du bara hänga med i ett liv med en fortfarande tonårsomogen, lynnig mamma.

Sedan kom Max , småsyskonen, kaoset och mörkret med cancern.

Jag har missat dig i så mycket av ditt liv. Det hade kunnat barka vart som helst!

Och mitt i allt kaos har du själv tagit dig hit, visat att du kommer att kunna ta dig vart du än vill i livet.
Paulina. Jag är så stolt över dig! Och jag älskar dig så det gör ont!



Kaos

Skolavslutningsdag
T slutar 6 års, H går ut ettan och P tar studenten
Kl 09.00 skolavslutningstal och sång på skolgården. Hör inget, ser inget annat än andra föräldrars ryggar.
Kl 10.00 fortsättningsfika i ettornas och i sexåringarnas klassrum, samtidigt.
Max har dagen till ära på eget bevåg klätt både T och H i sommarfina kläder, vilket ju är bra för då behöver de ju inte känna sig utanför bland de andra finklädda barnen.
T i skolavslutningsoutfit, svårt att hitta något mer somrigt?

Är redan på väg att bryta ihop. tycker synd om pojkarna som sticker ut en del med klädseln. Biter mig i tungan för att inte göra saker värre genom att bråka.
Kl 11.10. Måste jag hinna med bussen mot stan.
Kl 12.30 Utspring för P vid skolan i stan.
Kl 13.00-14.00 Avvinkning av studenter på flak.
Kl 14.00 har Max dagen till ära bokat in en elektriker hemma hos oss. Vårt hem är redan en byggarbetsplats och när elektrikern bara har gått ska en studentmottagningsbuffe ställas upp här.
Kl 16.00 kommer 50 gäster att anlända för studentmottagning.


16.00-23.00 Service, försöka slappna av och tillgodose allas önskningar, försöka göra en bra dag för min dotter och inte brusa upp.
Föröka att bortse från att ett litet barn kräks och att hennes mormor lägger henne ulkande precis brevid buffèn som jag kämpat hela veckan med. Försöka överse med allt. Kl 21 åker P med kompisar, varför stannar gästerna?
Kl 02.00 äntligen sängdags. På något sätt funkade dagen ändå.

Eftertanke

Det har gått dryga tre år sedan den andra SCT:n. Nuförtiden kan det ibland gå veckor utan att jag tänker på cancer.
Så slås jag över hur lyckligt lottad jag är:
- När jag ser T hoppa studsmatta, med en ork som är långt utöver vad jag skulle kunna prestera fylls jag av det, vilka matcher han har gått, detta lilla stora barn.

När jag får kommentarer som den här nedanför, när jag påminns om att den kamp vi levt i pågår just nu för andra barn. Det fyller mig med obeskrivlig sorg.

När jag var liten drömde jag ofta att jag föll i en trång, mörk men bottenlös brunn och jag visste att jag skulle slå ihjäl mig när jag nådde botten, eller så skulle jag fortsätta att falla i all evighet.

Bara av att tänka på hur det var efter återfallet. Bara tanken på att andra går igenom det just nu, så faller jag igen. Och för varje gång det händer blir jag mer och mer övertygad om att jag ska fortsätta kämpa mot den här "draken" på varje sätt jag kan.

lördag 11 juni 2011

Kommentarssvar

Emma: Självklart ska du maila: anna.bosten@gmail.com. Jag hoppas att det finns något jag kan göra för er!


Tove: Tack, Vad glad jag blir!
Snart två år för er nu. Det är stort! Just två år käns som en stor milstolpe.

/Anna

söndag 5 juni 2011

Forumgadget

Hittade en ny gadget som är någon form av forum. Om jag förstått det rätt så fungerar det just så. Någon går in och ställer en fråga, startar ett samtal och vem som helst kan svara. Det är väldigt många som går in av de som gå in på den här bloggen som har erfarenheter kring cancer, så det skulle kunna bidra med stöd till tex oroliga eller så?
Tänker att något jag led av var den isoleringen vi gick in i. Bristen på andra i samma situation. Tror att det är något som förbättras hela tiden i och med internet, men man kan alltid göra mer

Tydligen ska man registrera sig, vet inte vad man behöver ange? Hur som helst tillhandahålls gadgeten från Google, så jag förutsätter att den är kontrollerad och att det inte är kontonummer man ska ange?

Ska försöka börja med en fråga och se om jag lyckas.

torsdag 2 juni 2011

Jag önskar bara att han talat med mig först....

När jag kom hem häromdagen hade Max ordnat en försenad morsdagspresent..

Han hade tagit ned ett fönster i vardagsrummet och gjort en stor fondvägg.





Modellen heter Kumla Chich och är visst väldigt trendig.
Så nu funderar vi på att sätta det även över de andra fönsterna i vardagsrummet.

Eller tror ni att det blir för mycket?

Att följa Aftonbladets hälsoråd

Kan inte eftersom jag själv är liten och rund låta bli att vara litet avundsjuk på Stenmark för att han är så atletisk.
Dessbättre har Aftonbladet penetrerat hur han bär sig åt:

Så fick Ingemar Stenmark sin superkropp
Nyckeln bakom skidlegendarens vinst: Jag tränar aldrig på gym....

Men, det gör ju inte jag heller????

Med T är det mesta bra. Han ser frisk ut. Och han har inte träffat någon läkare sen februari, Skolläkaren har han förstås varit hos och hon kunde bidra med att han är oroväckande liten för sin ålder. Primärsjukvården är verligen innovativ där vi bor.
Vi vet att han är liten, det behöver vi inte träffa en läkare för. Det räcker med att de kläder som är i hans storlek är rekomenderade åt 3-4 åringar.
Den som använder ordet oro i samband med ett tillväxtproblem, den har aldrig upplevt oro!
Sen fick han vaccin i skolan trots allt. Tydligen har Huddinge sjukhus mätt antikroppar för mässling, påssjuka och rubella och kommit fram till att han skulle få en andra dos.
För mig har det sista tiden varit H som ger de gråa håren. Han tar igen vad som har varit med råge om det nu handlar om det? Hursomhelst är det svårt att tackla...