Hyllning

Älskade barn. Den 10 juni 2011 kommer alltid vara din dag.

En cirkel är sluten i mitt liv, natten efter min student blev du till. Och nu är du där själv, mycket mer vuxen och framåt än vad jag var.

Hur har du kommit dit? Du har varit helt outstanding från dag ett.

Först fick du bara hänga med i ett liv med en fortfarande tonårsomogen, lynnig mamma.

Sedan kom Max , småsyskonen, kaoset och mörkret med cancern.

Jag har missat dig i så mycket av ditt liv. Det hade kunnat barka vart som helst!

Och mitt i allt kaos har du själv tagit dig hit, visat att du kommer att kunna ta dig vart du än vill i livet.
Paulina. Jag är så stolt över dig! Och jag älskar dig så det gör ont!

Kaos

Skolavslutningsdag
T slutar 6 års, H går ut ettan och P tar studenten
Kl 09.00 skolavslutningstal och sång på skolgården. Hör inget, ser inget annat än andra föräldrars ryggar.
Kl 10.00 fortsättningsfika i ettornas och i sexåringarnas klassrum, samtidigt.
Max har dagen till ära på eget bevåg klätt både T och H i sommarfina kläder, vilket ju är bra för då behöver de ju inte känna sig utanför bland de andra finklädda barnen.

T i skolavslutningsoutfit, svårt att hitta något mer somrigt?

Är redan på väg att bryta ihop. tycker synd om pojkarna som sticker ut en del med klädseln. Biter mig i tungan för att inte göra saker värre genom att bråka.
Kl 11.10. Måste jag hinna med bussen mot stan.
Kl 12.30 Utspring för P vid skolan i stan.
Kl 13.00-14.00 Avvinkning av studenter på flak.
Kl 14.00 har Max dagen till ära bokat in en elektriker hemma hos oss. Vårt hem är redan en byggarbetsplats och när elektrikern bara har gått ska en studentmottagningsbuffe ställas upp här.
Kl 16.00 kommer 50 gäster att anlända för studentmottagning.

16.00-23.00 Service, försöka slappna av och tillgodose allas önskningar, försöka göra en bra dag för min dotter och inte brusa upp.
Föröka att bortse från att ett litet barn kräks och att hennes mormor lägger henne ulkande precis brevid buffèn som jag kämpat hela veckan med. Försöka överse med allt. Kl 21 åker P med kompisar, varför stannar gästerna?
Kl 02.00 äntligen sängdags. På något sätt funkade dagen ändå.

Eftertanke

Det har gått dryga tre år sedan den andra SCT:n. Nuförtiden kan det ibland gå veckor utan att jag tänker på cancer.
Så slås jag över hur lyckligt lottad jag är:
- När jag ser T hoppa studsmatta, med en ork som är långt utöver vad jag skulle kunna prestera fylls jag av det, vilka matcher han har gått, detta lilla stora barn.

När jag får kommentarer som den här nedanför, när jag påminns om att den kamp vi levt i pågår just nu för andra barn. Det fyller mig med obeskrivlig sorg.

När jag var liten drömde jag ofta att jag föll i en trång, mörk men bottenlös brunn och jag visste att jag skulle slå ihjäl mig när jag nådde botten, eller så skulle jag fortsätta att falla i all evighet.

Bara av att tänka på hur det var efter återfallet. Bara tanken på att andra går igenom det just nu, så faller jag igen. Och för varje gång det händer blir jag mer och mer övertygad om att jag ska fortsätta kämpa mot den här "draken" på varje sätt jag kan.

Kommentarssvar

Emma: Självklart ska du maila: anna.bosten@gmail.com. Jag hoppas att det finns något jag kan göra för er!


Tove: Tack, Vad glad jag blir!
Snart två år för er nu. Det är stort! Just två år käns som en stor milstolpe.

/Anna

Forumgadget

Hittade en ny gadget som är någon form av forum. Om jag förstått det rätt så fungerar det just så. Någon går in och ställer en fråga, startar ett samtal och vem som helst kan svara. Det är väldigt många som går in av de som gå in på den här bloggen som har erfarenheter kring cancer, så det skulle kunna bidra med stöd till tex oroliga eller så?
Tänker att något jag led av var den isoleringen vi gick in i. Bristen på andra i samma situation. Tror att det är något som förbättras hela tiden i och med internet, men man kan alltid göra mer

Tydligen ska man registrera sig, vet inte vad man behöver ange? Hur som helst tillhandahålls gadgeten från Google, så jag förutsätter att den är kontrollerad och att det inte är kontonummer man ska ange?

Ska försöka börja med en fråga och se om jag lyckas.

Jag önskar bara att han talat med mig först....

När jag kom hem häromdagen hade Max ordnat en försenad morsdagspresent..

Han hade tagit ned ett fönster i vardagsrummet och gjort en stor fondvägg.





Modellen heter Kumla Chich och är visst väldigt trendig.
Så nu funderar vi på att sätta det även över de andra fönsterna i vardagsrummet.

Eller tror ni att det blir för mycket?

Att följa Aftonbladets hälsoråd

Kan inte eftersom jag själv är liten och rund låta bli att vara litet avundsjuk på Stenmark för att han är så atletisk.
Dessbättre har Aftonbladet penetrerat hur han bär sig åt:

Så fick Ingemar Stenmark sin superkropp
Nyckeln bakom skidlegendarens vinst: Jag tränar aldrig på gym....

Men, det gör ju inte jag heller????

Med T är det mesta bra. Han ser frisk ut. Och han har inte träffat någon läkare sen februari, Skolläkaren har han förstås varit hos och hon kunde bidra med att han är oroväckande liten för sin ålder. Primärsjukvården är verligen innovativ där vi bor.
Vi vet att han är liten, det behöver vi inte träffa en läkare för. Det räcker med att de kläder som är i hans storlek är rekomenderade åt 3-4 åringar.
Den som använder ordet oro i samband med ett tillväxtproblem, den har aldrig upplevt oro!
Sen fick han vaccin i skolan trots allt. Tydligen har Huddinge sjukhus mätt antikroppar för mässling, påssjuka och rubella och kommit fram till att han skulle få en andra dos.
För mig har det sista tiden varit H som ger de gråa håren. Han tar igen vad som har varit med råge om det nu handlar om det? Hursomhelst är det svårt att tackla...