Uschligt

T har sen någon vecka en konstig hosta. Han är frusen hela tiden och nog ser han litet grådaskig ut. Så är det oktober. Månaden där symptom på hans sjukdom tidigare framträtt. Gång på gång där jag resonera med mig själv att det är rätt kyligt. Att även han har rätt att ha en infektion och att alla börjar se blekare ut i oktober. Ändå har jag svårt att låta bli mitt malande. Att gå upp till vårdcentralen och ta ett blodprov bara för min ganska vaga och återkommande oros skull är inte snällt mot T som lider av svårartad läkar och sjukvårdsfobi. Än på länge biter jag ihop.

Vilken sorts leukemi?

Idag gjorde jag det. Jag frågade kvinnan som har runt och lämnar en inplastad lapp med ett foto på en söt bebis där det står om att hennes dotter har leukemi och hon behöver pengar till en sådan benmärgsoperation. Jag frågade henne vilken leukemi dottern hade? Det visste hon inte. Jag fick sagt att mitt barn har leukemi . Hon gick innan jag han fråga varför det var en annan bebis än den hon visade för två veckor sedan och innan jag hann få fram att det är så dåligt att ljuga om en så hemsk sak. Har inga moraliska skrupler gällande tiggeri, men låt mig ta ställning till det verkliga skälet. Den har typen av lögner är av värsta sorten. Den dag någon faktiskt är i den situationen, så kommer den antagligen inte bli trodd . Tack vare att andra redan ljugit och slott sig. Sen är jag väl medveten om att det inte är kvinnan på tåget som skrivit lappen. Hon är ett offer det är jag övertygad om. Men blir så förbannad på lögnen att det ändå är skönt att ha sagt något

Skoljoggen

Barnen fick med ett papper hem om skoljoggen som deras skola ska delta i. Jag är litet dubbel. Det är superbra att de uppmanar till rörelse i skolan, att man fokuserar på hälsa och att barncancerfonden får in pengar.

Syftet är alltigenom bra.

Samtidigt är jag tveksam. Om jag förstår det hela rätt är det tänkt att ske under skoltid och är någonstans obligatoriskt. I informationsbrevet står det mycket om barncancerfonden.

Helt ryckt ur sitt sammanhang finns en ruta med följande text:

"Klassföreståndaren tar emot pengarna till och med den X/september."

Och den rutan tänker jag kan ge funderingar som inte är helt positiva t.ex.

Vilka pengar? Var det inte frivilligt att skänka? Ska klassföreståndaren bedöma hur mycket pengar man ger? Vad är rimligt? Hur gör de andra?

Någonstans är jag motståndare mot alla insamlingar knutna till skolan. Skolan är obligatorisk för rik som fattig. Skolan ska vara avgiftsfri och jämlik. Att göra insamligar knutna till skolan kan lägga en press på barn och föräldrar som redan har det svårt att få livet att gå runt ekonomiskt.

Från skoljoggens hemsida

Skoljoggen 2011 - årets löparfest i skolan
14 september, klockan 09.00
Skolidrottsförbundet arrangerar för 29:e året i rad Skoljoggen, Sveriges största motionslopp med över en halv miljon deltagare.

Skolidrottsförbundet arrangerar Skoljoggen och äger varumärket. Det innebär att ni inte kan arrangera Skoljoggen för att samla in pengar till andra organisationer eller annan verksamhet än våra förmånstagare.

Syfte:

•Alla kan delta
•Bidra till god hälsa
•Locka till fysisk aktivitet
•Stärka gemenskapen i skolan
•Skapa en folkrörelse
•Uppmärksamma och skapa engagemang kring vissa utsatta grupper, i år barn med cancer
Mål:

•600 000 deltagare
•3 000 skolor
•Samla in tre miljoner kronor till Barncancerfonden

En liten kompis

Idag har T för första gången någonsin hem en liten kompis i vårat kaos, med bygge, gipsskivor stök och en H som kan vara VÄLDIGT envis och dominerande.

Jag är nervösare än om kungen skulle vara på besök... Och Max verkar inte bry sig, går runt i morgonrock och pratar bitterhet kring bygget och politik precis som att det var en helt vanlig lördag!

Det här känns så viktigt. Tänk om T blir retad. Han är redan utsatt för att han är så liten. Och som vi har haft det har han aldrig haft någon kompis förut....

Skoltrassel 2

Vi har på senare tid fått en hel del problem med att H bråkar i skolan. Vid något tillfälle har han t.om varit våldsam. Det är för oss väldigt främmande. Speciell har han väl alltid varit och envis, men aldrig våldsam. I går kom jag att fråga honom om personalen i skolan, eftersom jag hört ett otrevligt rykte. Ja mamma A kan t.ex ta och vrida om min arm bakom ryggen (visar ett polisgrepp). Jag - oj vad hade du gjort då? H - jag hade nyst i matsalskön utan att hålla för munnen. Jag - men när hände det här? H - det var förra terminen. Så nu står jag här. Spontant vill jag ställa till ett herrans liv, samtidigt hände det för kanske nästan ett halvår sedan. Man ska inte få armen omvriden för att man nyser(Såvida man inte gör det ogenerat inne på CAST), man ska inte få armen omvriden alls! Framförallt ska inte en vuxen pedagog ge sig på en sjuåring! Inte undra på att han börjar anamma ett sånt beteende själv. Samtidigt är han beroende av trygghet. Och att byta skola känns som att rycka upp honom och straffa honom för att han äntligen berättat. Att konfrontera fröken känns frestande, men jag har ju ingen koll på om H straffas för det. Jag måste ju fortfarande lämna honom och gå till jobbet. Och kan man straffa någon för att den nyser, vad kan man då göra för att den orsakar reellt obehag?

Skoltrassel

H har slagit en flicka i skolan. Eller rättare sagt har han tagit en annan pojkes arm och slagit henne med, enligt H efter den pojkens uppmaning att hon skulle ha stryk. Jah skäms en del för min reaktion innan jag visste vad det handlade om var att bli så aggressiv att jag inte kände igen mig själv. Jag är så trött på denna skolas pedagogik. I stort sett varje dag vid hämtning så är det en offentlig redogörelse över dagens dumheter. H är en illbatting. Så är det. Han har också svårt att hitta nivån på vad som är acceptabelt och vad som inte är det, så jag försvarar inte hans handlingar, men när fröken med ett par flickor i klassen schavotterar honom offentligt för att han slagit med en pinne på en glasflaska(en händelse som han beskriver med att han plockat upp flaskan för att kolla panten, fått flaskan sliten ifrån sig av kompisen som krossat den mot en sten, varpå H slagit med pinnen på den). När han ständigt blir förnedrad av den typen av offentliga anklagelser. Den andra pojken fick inte någon tillsägelse alls. Och i detta fall kan jag vara mycket säker på att jag fått sanningen. H har nämligen haft pantsamlande som närmast en fixering över sommaren. När den typen av händelser presenteras i stort sett dagligen då har jag taggarna utåt. Det var bara synd att det skulle brista innan jag fått veta att just denna gång handlade det om något jag absolut inte kan tolerera. Så jag skäms över just denna händelse och min reaktion, samtidigt är jag heligt förbannad på att skolans pedagogik uppenbarligen understiger vad en genomsnittlig guldfisk presterar.

som äpplen och päron

Angående att någon av hantverkarna stulit allt vi hade av värde.

T - De har stulit mina pengar, nu kan jag inte köpa det där tåget jag har sparat till....

H - Han stulade dina smycken mamma. Och satt bara på toaletten och jobbade ingenting. Det är för att man kan behöva gå på toaletten om man äter knark, och det tar slut. Men jag ska ersätta dig. Det var hemskt dyrt så jag kanske måste jobba i tio år sen ska du få rubiner och diamanter...

(naturligtvis kommer vi att ersätta ungarna i första hand när vi får möjlighet, men jag blir ledsen över att H i första hand vill ersätta mig, att han väl ser det som ett försök att göra något bra igen)