tisdag 11 oktober 2011
Uschligt
T har sen någon vecka en konstig hosta. Han är frusen hela tiden och nog ser han litet grådaskig ut. Så är det oktober. Månaden där symptom på hans sjukdom tidigare framträtt. Gång på gång där jag resonera med mig själv att det är rätt kyligt. Att även han har rätt att ha en infektion och att alla börjar se blekare ut i oktober. Ändå har jag svårt att låta bli mitt malande. Att gå upp till vårdcentralen och ta ett blodprov bara för min ganska vaga och återkommande oros skull är inte snällt mot T som lider av svårartad läkar och sjukvårdsfobi. Än på länge biter jag ihop.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Obehagligt, och svårt att släppa. Att man betraktar sitt barn med denna närgångna blick så fort något avviker från det normala. (Och i det här fallet är det ju dessutom normalt att bli mer grådaskig i oktober!) Själv är jag livrädd för blåmärken. Det är som om jag får en elektrisk stöt när jag ser blåmärken på W. Jag tvingar mig att försöka minnas alla de blåmärken han faktiskt haft utan att vara sjuk. Jag tittar också numer automatiskt på barns öron (ngt du har beskrivit tidigare), särskilt om de är bleka eller har mörka ringar under ögonen.
SvaraRaderaHoppas att din oro bara är hjärnspöken! Vill minnas att du skrev förra vintern på bloggen om liknande symptom, och då var det ju bevisligen fel.
Allt gott!
Tove
Hur har det gått för er? Jag hoppas och tror att det inte var något allvarligt, men nu är det dags för en uppdatering så jag slipper fundera mer! Stor kram till er.
SvaraRadera