Idag har T för första gången någonsin hem en liten kompis i vårat kaos, med bygge, gipsskivor stök och en H som kan vara VÄLDIGT envis och dominerande.
Jag är nervösare än om kungen skulle vara på besök... Och Max verkar inte bry sig, går runt i morgonrock och pratar bitterhet kring bygget och politik precis som att det var en helt vanlig lördag!
Det här känns så viktigt. Tänk om T blir retad. Han är redan utsatt för att han är så liten. Och som vi har haft det har han aldrig haft någon kompis förut....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.