Leta i den här bloggen

lördag 14 augusti 2010

Ganska tveksamma som mördare

Killarna vill inte gärna vara i trädgården- Det är mördarsniglar där säger dom

Själv tycker jag att jag kan ta risken. Faktum är att det är en ungefär lagom dramatisk upplevelse för en fullblodsneurotiker som jag.

Att sitta i trädgården och vänta med spänning på den första riktiga mördarsnigeln.

Att mäta ett samhälle efter hur vi behandlar våra gamla och svaga

I mitten av juli blev min mammas man sedan 8 år påkörd av en cyklist. Han föll illa och fick en hjärnblödning, blödningen gjorde att han inte kunde få sina blodförtunnande, vilket ledde till en blodpropp i hjärnan. Han började vägra all behandling. Och har fått bli så uttorkad att hans liv inte längre går att rädda.

Kanske är det ok, det är en gammal man, vars livskvalitet har hängt mycket på hans självständighet, men.

Under de här veckorna har han flyttats 5 ggr,nu senast till ett servicehus, efter biståndsbedömning osv. Han flyttades i torsdags, trots att det är troligt att han inte ens kommer att överleva helgen.

I och för sig har servicehemmet fördelen att han får eget rum, han slipper dö tillsammans med tre andra pateinter. Det här förvånar mig också, eftersom sjukhuset prioriterade att ha kvinnor i eget rum.

Om han nu nödvändigtvis skulle flyttas för att dö. Varför inte hem till sitt eget hem, med stöd av hemsjukvård, vänner och anhöriga?

Varför rycka och bråka så med någon som kämpar för att komma till ro?

torsdag 12 augusti 2010

Oron försvinner aldrig


Den tar sina pauser och återvänder. Just nu är den hemsk. Tycker T är trött och blek. En blekhet bara jag ser. Jag undrar om jag någonsin kommer kunna slappna av igen?

söndag 8 augusti 2010

De sjukaste överlever

Provocerande titel men...
Så heter en bok som är helt fantastisk om man som jag ofta funderar på det där med gener och sånt.

Hursomhelst författarens hela tanke är att evolutionen är en noggrann designer, såpass noggrann att inga sjukdomar finns av en slump. Om en sjukdom finns kvar genom generationer så finns det en vinning med den. Antingen så att den sjukdomsframkallande genen historiskt inneburit en tillräckligt stor fördel för individen, eller i och för sig att sjukdomen (bakterien,parasiten, viruset) själv lykats väldigt väl.

Han ställer frågor som: Varför är typ 1 diabetes så mycket vanligare i norra Europa? Tar en tur över skogsgrodor som överlever hårda vintrar med hjälp av extremt högt blodsocker för att landa i en hypotes om den senaste istiden och evolution.

Det har hela tiden varit min fundering kring cancer också. Någonstans om inte annat så evolutionärt finns det en fördel med cancer. Frågan är bara vilken?

(En helt egen iaktagelse, som säkert är slumpmässig, är att de personer jag mött med cancer ofta varit oerhört kreativa)

De senaste åren har jag ägnat en stor del av min tid att läsa allt jag kommer över om cancer i allmänhet och leukemi i synnerhet. Några saker att fundera över finns det.

Varför t.ex.:

*Cancer förekommer hos alla djurarter man kontrollerat, (inklusive haj som relativt ofta får leukemi)
*Det är en oerhört gammal sjukdom. Man har hittat fossil av diosaurier med hjärntumörer.
*Vissa cancerformer är vanligare i vissa folkgrupper, ex Burkitts lymfom som i högre utsträckning drabbar svarta.
*Cancerrisken ökar med stigande ålder men näst vanligast är det hos barn. Unga vuxna är mindre drabbade.
*Vissa cancerformer vet man har koppling till vissa virus, ex EBV(körtelfeber) och vissa typer av lymfom (samtidigt har cirka 90% av alla vuxna världen över varit utsatta för just EBV).
*Vissa ämnen eller företelser ökar risken för cancer. Bensen-AML Strålning - i princip all cancer. Radon -Lungcancer o.s.v.
*Det verkar som att det finns en viss ärftlighet. För vissa typer av bröstcancer är det helt klart, men kanske även när det gäller viss leukemi även om det inte är klarlagt. (Jag har under våra år med cancer stött på 4 olika personer som utvecklat MDS eller AML, där en far eller morförälder haft ALL. Med tanke på att det ändå är rätt ovanliga sjukdomar och att jag ändå inte träffat så många, käns det väl mycket för att vara bara slump)


Enligt författaren (som tar en tur över stressad majs) så finns det också saker som talar för att en organism i obalans (på grund av snabb utveckling, åldrande, strålning, ämnen, virus etc)har förmåga att beställa mutationer till de platser där de skulle kunna göra mest nytta(något som om det stämmer skulle kunna förklara varför cancer oftare drabbar vissa organ).

Kanske är det så enkelt att vissa av oss ärver en ökad benägenhet att kasta mutationstärningen i perioder av kroppslig stress? Och att det i sig inte i allmänhet behöver vara negativt? Dåligt självklart om det innebär cancer, men ganska fiffigt om du lever i tropikerna och en glaciär kommer glidandes.

Kanske är det också så att det eviga spelandet på evlutionslottot har givit de här personerna en ökad chans att anpassa sig till nya förhållanden, att snabbt förstå problemet och sätta in en lämplig åtgärd? Kanske är den iaktagelse jag gjort att cancerdrabbade mer än genomsnittet är kreativa och innovativa i viss mån riktig?

Kanske å andra sidan är det helt uppåt väggarna? hursomhelst så är det mycket sånt här jag grubblar över.

lördag 7 augusti 2010

Det är ju mobilen som räknas

Jag gillar verkligen reklamen för 3. Den känns så realistisk och inte alls ytlig.

http://www.youtube.com/watch?v=Wfku0rIliIw

http://www.youtube.com/watch?v=jIn2r3o7fhY&feature=related

Som kvinna känns det ju självklart att man väljer att följa med den man som har den snyggaste mobilen!

Barncancersmycken och änglar

Har en liten fundering och en vädjan.

På Gotland i år såldes i vartenda bod och stånd dels barncancerfondens gamla "hopesmycke" (både med hopetexten och andra texter.) Och exakta kopior av änglarna som Evelinas mormor m fl från BCF södra gör. Vad jag förstår hade inte dessa ett dyft med barncancer att göra.

Funderingen är om något av dessa smycken är "skyddade" i designen?
Vädjan är att faktiskt kontrollera vems smycken man köper.

tisdag 3 augusti 2010

Semester i bilder

Tänk er två vuxna efter en stor kris i livet.
Den ena trött efter att ha kuskat runt Sverige och Dannmark med två små barn i 14 dagar.
Den andra trött efter att ha jobbat och snickrat i hettan, och trött efter en mardrömsresa, med storm och inställda båtar på 24 timmar till Gotland.
Tänk er en pågående oro och konflikt, som blossat upp och blivit akut.
Tänk er en tonåring med pojkvän som drömmer om att ligga på stranden och ha den perfekta semestern.
Tänk er två små bröder på resande fot och alla grejer de samlat på sig.
Tänk er en liten rätt primitiv stuga om 45 kvm på landet, med alla de små pojkarnas saker inklusive soffkuddar, stenar, sängmadrasser osv utlängt på golvet.
Tänk er att den varmaste sommaren i mannaminne plötsligen förvandlats till ihållande regn och storm.
Tänk er sex sura människor, varav två supebesvikna tonåringar sitta inne i röran och försöka komma överens.
Tänk er en överbeskyddande mamma som vaknar varje natt badande i svett efter att ha drömt att T får ett andra återfall och inte överlever.

Det var vår gemensamma semester i ord. I bilder däremot ser det ju rätt idylliskt ut!
























(Grannens träd hade rasat över vårt hus hemma i ovädret)