Den tar sina pauser och återvänder. Just nu är den hemsk. Tycker T är trött och blek. En blekhet bara jag ser. Jag undrar om jag någonsin kommer kunna slappna av igen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- A&T
- T var tre år när han fick diagnosen MDS (RAEB 2 med monosomi 7. I april 2007 benmärgstransplanterades han med sin ett år äldre HLA identiska bror H som donator. I augusti 2007 började blodvärdena sjukna igen. I oktober 2007 konstaterades återfall och utvecklad akut myeloisk leukemi. Trots cellgifter och påfyllning av donatorslymfocyter utvecklades leukemin snabbt. I ett sista försök gjordes två FLAGkurer, helkroppsstrålning, ytterligare en transplantation och tre förebyggande lymfocytpåfyllningar. Samtidigt pågår vardagslivet.
Ååå, vet exakt känslan. En yttepytte tröst i mitt sorgliga är att jag slipper oron- det värsta har ju hänt. Men jag vet att ångesten och den malande oron är alldeles i närheten av känslan man upplever när just det värsta händer. Tänker på dig och antar att du bara skyddat lille T alltför mycket från solen.
SvaraRaderaStor kram.