Måste lägga in en länk fast den inte har det minsta med cancerlivet att göra. Insåg att de måste ha filmat mig när jag cyklade till tåget i morse ;) http://nanok.com/cn/
Är tydligen den mest "twittrade" länken just nu. Och visst skulle det vara kul att kunna!!?
måndag 4 maj 2009
En vanlig pendlare
Så var första dagen på jobbet slut. Förutom resan känns det väl ungefärsom för drygt två år sedan. Litet nytt att lära, en del att friska upp och fixa. Sen blir det som att man aldrig varit borta? Rätt skönt att komma tillbaks ändå!
lördag 2 maj 2009
En ny enkät
Lägger upp en ny enkät, tyckte det var en kul grej.
Resultaten från den förra inte så vetenskapliga undersökningen blev på 39 svarande att 7% känner mig på något annat sätt. 43% har/haft barn med cancer. 20% har/haft cancer själva eller hos någon närstående. 15 % arbetar inom sjukvården och 23% har en annan anledning. Tack för att ni svarade!
Den här undersökningen är något jag ofta funderar på. Vad skulle kunna hjälpa en familj som är i kris på grund av sjukdom? Den är lika ovetenskaplig och anonym som den förra.
Kommentera gärna om ni kommer på någon annan ide.
Resultaten från den förra inte så vetenskapliga undersökningen blev på 39 svarande att 7% känner mig på något annat sätt. 43% har/haft barn med cancer. 20% har/haft cancer själva eller hos någon närstående. 15 % arbetar inom sjukvården och 23% har en annan anledning. Tack för att ni svarade!
Den här undersökningen är något jag ofta funderar på. Vad skulle kunna hjälpa en familj som är i kris på grund av sjukdom? Den är lika ovetenskaplig och anonym som den förra.
Kommentera gärna om ni kommer på någon annan ide.
Vad bör man hålla för sig själv?
Sambon frågar;
-"Vill du verkligen skylta med att du äter antidepressiva?"
Hm, jag har faktiskt tvekat innan jag har skrivit det, men jag anser inte att det borde vara något att skämmas över.
Om det är min åsikt och jag ändå inte skriver det, då är jag inte ärlig vare sig mot mig själv eller andra. Jag har inte varit stark i den här situationen, utan rädd, förtvivlad, orkeslös och ensam.
Sen tycker jag att det har med livet kring cancern att göra. Jag började äta antidepressiva vid Ts återfall. Medicinen har hjälpt mot den värsta ångesten och nu mot den värsta tröttheten.
Den här har inte varit bara cancern för mig. Det är så mycket runtomkring som är svårt att förklara för den som inte varit med. Otillräckligheten, när orken inte räcker för mer än det stora hotet. Jag har i perioder inte räckt till för att städa, för att betala mina räkningar. Det mest basala. Besvikelsen på mig själv över allt jag plötligen inte klarat av. Samvetet för mina andra barn som blivit förbisedda. De ständiga bråken och slitningarna med sambon. Tröttheten...
Nå, för att komma tillbaks till medicinen. För mig har det varit en livboj. Jag ser ingen anledning att inte vara öppen med det. Kanske kan det någon gång vid något tillfälle hjälpa någon annan?
-"Vill du verkligen skylta med att du äter antidepressiva?"
Hm, jag har faktiskt tvekat innan jag har skrivit det, men jag anser inte att det borde vara något att skämmas över.
Om det är min åsikt och jag ändå inte skriver det, då är jag inte ärlig vare sig mot mig själv eller andra. Jag har inte varit stark i den här situationen, utan rädd, förtvivlad, orkeslös och ensam.
Sen tycker jag att det har med livet kring cancern att göra. Jag började äta antidepressiva vid Ts återfall. Medicinen har hjälpt mot den värsta ångesten och nu mot den värsta tröttheten.
Den här har inte varit bara cancern för mig. Det är så mycket runtomkring som är svårt att förklara för den som inte varit med. Otillräckligheten, när orken inte räcker för mer än det stora hotet. Jag har i perioder inte räckt till för att städa, för att betala mina räkningar. Det mest basala. Besvikelsen på mig själv över allt jag plötligen inte klarat av. Samvetet för mina andra barn som blivit förbisedda. De ständiga bråken och slitningarna med sambon. Tröttheten...
Nå, för att komma tillbaks till medicinen. För mig har det varit en livboj. Jag ser ingen anledning att inte vara öppen med det. Kanske kan det någon gång vid något tillfälle hjälpa någon annan?
fredag 1 maj 2009
Första badet
Dagen började med att T blödde näsblod. Fick öva mig på att andas lungt och tänka. Ok, man kan blöda näsblod även om trombocyetna är ok. Det är normalt, allt är bra..
Idag har jag låtit H och T bada ute. I en sjö där isen låg kvar för bara två veckor sedan.. De påstod ivrigt att det inte alls var kallt, men benen var illröda när de kom upp. En överkörd stor orm har vi tittat på också. Den var gul på bakhuvudet. Tänkte be er bloggläsare om hjälp, är det huggorm eller snok som är gula "bakom öronen"?
Nojar som vanligt över att T ser blek ut, men det verkar ändå vara full fart.
Jag har varit på vårdcentralen och fått en ny antidepressiv medicin, "Mianserin." Blev litet förvånad, för jag har inte kännt mig deprimerad eller ledsen, bara sååå onormalt trött. Faktum är att för mig funkar det jättebra. Sover plötsligen bättre och är pigg och vaken på dagarna.
Idag har jag låtit H och T bada ute. I en sjö där isen låg kvar för bara två veckor sedan.. De påstod ivrigt att det inte alls var kallt, men benen var illröda när de kom upp. En överkörd stor orm har vi tittat på också. Den var gul på bakhuvudet. Tänkte be er bloggläsare om hjälp, är det huggorm eller snok som är gula "bakom öronen"?
Nojar som vanligt över att T ser blek ut, men det verkar ändå vara full fart.
Jag har varit på vårdcentralen och fått en ny antidepressiv medicin, "Mianserin." Blev litet förvånad, för jag har inte kännt mig deprimerad eller ledsen, bara sååå onormalt trött. Faktum är att för mig funkar det jättebra. Sover plötsligen bättre och är pigg och vaken på dagarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
