Talade med en kompis som också har ett sjukt barn. På något sätt kom vi in på konstiga saker man tänker. Det visade sig att både hon och hennes man tänker ungefär som jag. Eftersom jag nu tror att jag inte är ensam om det här så kan jag ju skriva om det.Kanske någon mer känner igen sig?
Stock.xhing
Under senvintern har T mått bättre och bättre, livet har börjat bli mer normalt. Då har alla problem som legat "under mattan" kommit fram. Jag har blivit mer självcentrerad, tankarna har ofta snurrat kring hur jag ska kunna gå tillbaks till jobbet, hur vi ska få ihop det med vår relation osv...
Under senvintern har T mått bättre och bättre, livet har börjat bli mer normalt. Då har alla problem som legat "under mattan" kommit fram. Jag har blivit mer självcentrerad, tankarna har ofta snurrat kring hur jag ska kunna gå tillbaks till jobbet, hur vi ska få ihop det med vår relation osv...
Jag har haft orimliga men ganska normala fantasier: Om jag vann drömvinsten på Lotto och liknande.
Så den senaste månaden har T blivit sämre igen och vi närmar oss ett stort test. Oron kommer tillbaks med en otrevlig tanke att det är någon form av straff.
Ett straff för att jag tänkt på annat än hur T ska fortsätta vara frisk.
Det är likadant åt andra hållet. När T hade fått sin diagnos, kunde jag inte blunda 
utan att tänka på en liten vit kista. Vi har några vita IKEAskåp hemma som ser precis ut som små kistlock, det hade jag aldrig tänkt på förut. Plötsligt kunde jag inte se vårt skafferi utan att tänka på hans begravning. Samtidigt kände jag att jag inte fick tänka så, som att det skulle påverka hur det gick för T.
utan att tänka på en liten vit kista. Vi har några vita IKEAskåp hemma som ser precis ut som små kistlock, det hade jag aldrig tänkt på förut. Plötsligt kunde jag inte se vårt skafferi utan att tänka på hans begravning. Samtidigt kände jag att jag inte fick tänka så, som att det skulle påverka hur det gick för T.Stock.xhing
Någonstans fastnade jag på en oerhört liten fläck med vad jag överhuvudtaget fick tänka och känna. Inte för bra och dumdristigt och inte för dåligt och negativt. Inte på mig själv och annat än det som var viktigt i livet. T. Fast det fick jag ju inte tänka på eller?
Allt det här trots att jag inte ens tror att man kan påverka yttre händelser med sitt tänkande. Kanske kan man bli styrkt och mer självsäker av att tänka positivt inför en antällningsintervjuv, men man kan knappast påverka sitt barns sjukdomsförlopp.
Fast jag tror att man måste tillåta sig att tänka "konstigt" ibland. Man kanske behöver de där tankarna när man är i kris. Att tänka att man någonstans har kontrollen kvar?Stock.xhing
