tag:blogger.com,1999:blog-1603542842720734966.post1312803769156668337..comments2023-05-11T13:31:23.992+02:00Comments on Berg och dalvana- om barncancer hopp och förtvivla: UschligtA&Thttp://www.blogger.com/profile/08827499110581954354noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-1603542842720734966.post-24113129000195004552011-10-22T22:40:56.859+02:002011-10-22T22:40:56.859+02:00Hur har det gått för er? Jag hoppas och tror att d...Hur har det gått för er? Jag hoppas och tror att det inte var något allvarligt, men nu är det dags för en uppdatering så jag slipper fundera mer! Stor kram till er.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1603542842720734966.post-19401939389070260672011-10-11T22:23:23.597+02:002011-10-11T22:23:23.597+02:00Obehagligt, och svårt att släppa. Att man betrakta...Obehagligt, och svårt att släppa. Att man betraktar sitt barn med denna närgångna blick så fort något avviker från det normala. (Och i det här fallet är det ju dessutom normalt att bli mer grådaskig i oktober!) Själv är jag livrädd för blåmärken. Det är som om jag får en elektrisk stöt när jag ser blåmärken på W. Jag tvingar mig att försöka minnas alla de blåmärken han faktiskt haft utan att vara sjuk. Jag tittar också numer automatiskt på barns öron (ngt du har beskrivit tidigare), särskilt om de är bleka eller har mörka ringar under ögonen. <br />Hoppas att din oro bara är hjärnspöken! Vill minnas att du skrev förra vintern på bloggen om liknande symptom, och då var det ju bevisligen fel.<br />Allt gott!<br />ToveTovenoreply@blogger.com