Kan det vänta till efter lucia?

Jag fick ett brev från min husläkare (gällande mig) som gjorde mig aningens bekymrad.



Så nu har jag börjat skriva en lista med frågor.

Vad är det egentligen han har på granisen?

Har han utsatt granisen för något därför att jag fastade? Bör jag sluta med det?

Får jag inte äta / eller bör jag äta, bara inte frukost, om jag vill prova på granisen?

Kan jag avvakta med den fram till efter lucia någon gång, tänker att det kanske är trevligare att prova på den litet närmare jul?

Så vitt jag förstår det tycker han att de har det fint på labratoriet, men varför berättar han det för mig?

Mysteriet tätnar. Om han har sänt liknande brev till andra patienter kan det bli svårt att komma fram på telefontiden.
Nå inte för att jag känner mig bättre fysiskt, men psykiskt mår jag betydligt bättre efter hans brev.

Att älska sin nästa

Håller på att stressa ihjäl mig. Hinner inget klart på jobbet. Får lämna allt i en röra
för att hinna till pendeln som i bästa fall tar mig till barnens skola innan
kvällsförvaringen sätter in. Älskade barn som har så långa dagar och så
mycket i bagaget. T som fortarande hostar illa. Och H som har svårt när
något blir oförutsett. Samvetet gör mig fnoskig. Jag räcker inte till någonstans.

Så springer jag sen och stressad mot pendeln som jag precis ska hinna med, men
möts av de avstigande från motgående tåg. De väller fram som zoombies;en mur av kött. När tågdörrarna
slår igen framför näsan på mig vänder sig en tjej om och Skrattar. Och just idag, just nu
kan jag förståvarför det är svårt att älska sin nästa.