Det händer inte så mycket nu. Oron för T kommer och går. Den kommer alltid finnas med där i bakgrunden. Mer och mer försöker jag städa ut candern ur om inte annat så från vårt hem (till skillnad från Max som tvärtom vill spara allt, kanske som ett bevis på vad vi upplevt). Den här bloggen uppdateras alltmer sällan och handlar mindre om cancer, många gånger har jag tänkt att jag ska sluta.
I mitt rensande hittar jag anteckningar saker som väcker obehagliga minnen. Saker jag helst aldrig mer vill tänka på. Hur jag inför benmärgstransplantationen behandlade min då snart 16 åriga dotter t.ex.
Jag önskar att jag hade det ogjort och skäms när jag läser det, men då väckte det faktum att hon inte isolerade sig, att hon fanns i den andra infektionsfyllda världen utanför och vandrade ut och in i vår bubbla en obeskrivbar ångest. Sån ångest att jag skrev denna lista till mitt eget barn.
Infektionsregler
1; Jag kan inte ta med kompisar in.
2: Jag tvättar händerna och tar sprit varje gång jag kommer in.
x varit på toa
x innan maten
x När jag gnuggat mig eller haft händerna vid näsan, ögonen munnen.
3: Jag går på toaletten där nere.
4; Jag är inte nära mina bröder
5; Om jag blir sjuk.
(lättare förkylningar använder jag)
munskydd, håller munnen och är extra noga med punkt 2-4.
Vid feber osv kanske jag måste vara hemmifrån.
6. Jag tar ansvar för min hälsa.
(äter nyttigt, är mycket utomhus, framförallt om jag måste träffa andra, är noga med handhygienen. undviker att pilla mig i näsa, mun eller gnugga mig i ögonen. Jag sköljer näsan med koksalt morgon och kväll och äter rå vitlök varje dag)
Idag inser jag att detta inte hade så stor betydelse, att jag inte borde ha handlat som jag gjorde, men då var detta vår verklighet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.