Orsaksfundering

T har fortfarande kvar sin förkylning, hackar och hostar på nätterna som han gjorde när han blev sjuk.

Som en stor lättnad är jag också helt däckad av århundradets förkylning.

Varje gång jag blit tillbakakastad in i oro kommer funderingarna kring denna sjukdom, ett behov av att gå tillbaks.

Jag vet inte om det behovet är extra stort eftersom alla tror sig veta vilken sjukdom T haft(leukemi), men i stort sett ingen man möter kan skilja ens på ALL och AML. MDS är en udda sjukdom hos barn. Den är också väldigt svårbehandlad, eftersom allo SCT är det enda som kan ha en möjlighet att bota.

I vårt fall har vi bränt alla broar bakåt. Kommer de dåliga cellerna tillbaks är det ytterst tveksamt att man skulle vilja gå på en tredje SCT. Å andra sidan finns det ingen anledning att svartmåla. Det har gått tre år i remission, varje dag ökar chansen för att det får förbli så. Det är inte min mening att klaga. Jag är oerhört lyckligt lottad, även om livet ibland som för alla skulle kunna vara lättare.
Det jag vill komma till är egentligen att jag i bakhuvudet fortfarande, som en extra åtgärd bedriver egna undersökningar. Vad är denna sjukdom, vad beror den på och finns det något annat sätt att bota den, hålla den i schack.

En tanke som jag hade från början när T blev sjuk och som jag inte helt kunnat avfärda är de fästingar han fick på Gotland sommaren innan "blodet försvann"

Hajade till när jag nu läste detta inlägg på en blogg. En mamma med samma fundering, med ett barn med samma sjukdom?

#links