När man inte gör så mycket mer än att gå till parken och till den lokala Vivobutiken, blir ens värld snabbt ganska liten.
I parken sitter jag och stirrar på barns öron, bedömmer deras färg. Det kan nog bli ett ganska närgånget stirrande, ungefär som en galen kvinnlig pedofil med öronfetish eller något.
Kommer ert barn hem från parken och berättar om en rund stirrande liten tant, då var det kanske jag.
-"Öron ska vara röda" sa den första doktor som tog oss på allvar.
Efter flera års öronstirrande, måste jag nog korrigera honom litet.
En del barn har röda öron, framförallt om det är varmt och de springer runt, annars spänner många inom en rosa till beige nyans. Kanske får jag helt enkelt backa på min öronteori och bekämpa min fetisch effektivare i fortsättningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.