Ett riktigt problem

På mitt jobb har man börjat byta ut engångsmuggarna för kaffe till porslin. Vi har fyra våningar och de två understa våningarna har fått vita koppar och de två översta våningarna svarta muggar. Tillsammans med muggarna kom ett instruktionsmail om vilka våningar som har vilken färg. Att muggarna inte är personliga, utan måste diskas och ställas tillbaks efter varje användning. Muggarna får under inga omständigheter lämna våningsplanet med undantag för de vita kopparna som hör till undervåningarna där det finns diskmaskin.

Någonstans har någon suttit på betald (förmodar jag)arbetstid och tänkt ut detta.

Det tycker jag är fascinerande.
I kaffekön råkade jag yttra det till en kollega som ett skämt, varpå tre andra kollegor inklusive chefen högg.

-" Tycker du att det är konstigt?" "Det är inte orimligt att man håller reda på sin mugg"? -Hur svårt är det att bära tillbaks muggen och diska"? -"Har du inte större problem än att klaga på att du måste diska?"

Samtidigt som jag kämpade för att inte se ut som en fågelholk av förvåning, bedyrade jag (inte ironiskt på något sätt) att detta var det största problem jag ställts inför i hela mitt liv och att jag tyckte att man skulle sätta upp videobevakning för att kontrollera att ingen gjorde fel och misskötte förtroendet med den stora muggfrågan.
Så nu är jag känd som den bekymmerslösa. Och jag är inte populär.

På något sätt anser jag att problemet med kaffekopparna hör till arbetslivet, det är något som uppstått på alla arbetsplatser jag någonsin varit på (och det är inte jag för jag diskar faktiskt min mugg) Jag kan inte se att det borde vara ett stort bekymmer. Blir de ett stort problem kanske arbetmiljön i stort skulle ses över?