Så låg den där i brevlådan tillsammans med julkort och räkningar.
Preliminär kallelse till 2 års kontroll tre dagar i mitten av februari 2010.
Under den tiden ska vi hinna med
Läkarbesök och provtagning
Ögonundersökning
Tandläkare
EEG +VEP
Röntgen hand
Narkosbedömning
Cristapunktion
Jag hade väntat mig uppföljning hos endokrin också, men de behöver nog resultatet från Crista och handröntgen innan de gör något. Ska komma ihåg att ringa dem innan provtagning för att få med deras ev extraprover på samma stick.
Ännu har inte oron börjat. Känner jag mig själv rätt så kommer den allteftersom .
En oro som börjat bubbla litet är det jag sa när den första behandlingen efter återfallet misslyckats.
-"Ge oss tre år" Om tre år är världen annorlunda. Då finns det en enkel bot mot det här.
Då i november 2007 var tre år en evighet. Längre än så sträckte sig inte min tid.
Två av de åren har gått. Två tredjedelar av min oändlighet.
Idag önskar jag och hoppas på så oändligt mycket mer tid!
Professorn fnös bara åt min tidshorisont.
-" Du säger precis som alla andra föräldrar, men det finns ingen "magic bullet" mot det här och det kommer aldrig att finnas."
Idag är jag benägen att ge honom rätt om tidshorisonten. Däremot tror jag fortfarande att det kommer en "silverkula", någon dag, någon gång...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja visst är det fantastiskt, det har snart gått 2 år. Vi ska på 2 års kontroll i mitten av januari. Jag kommer nog också att bli nervös när det närmar sig men just nu är jag bara lycklig att 2 år har gått:-D. Kram och jag håller tummarna för att kontrollen kommer att gå bra!(fast jag tror inte det behövs:)...
SvaraRaderaDet är så otroligt. Två år Håller tummar för er också fast jag också har en stark känsla av att det inte lär behövas:D
SvaraRadera