Förpackad sorg

Försöker att röja i röran, allt vi samlat på oss och inte åtgärdat under de här åren.

Ibland fastnar jag. Längst inne i ett skåp hittade jag en påse med en pärm och en kartong som väcker en sorg.

Under Ts återfall dog min pappa. Jag hade inte så mycket känslor kring det då. Tyckte nog mest att det var skönt för honom som legat sjuk så länge.
Jag gick inte på begravningen.
Var för rädd att det skulle trigga bider av den begravning jag fruktade mest av allt i mitt huvud.
Jag svek min pappa både under hans sista år i livet och gick inte ens på begravningen, vi som stått varann så nära

I det här skåpet hittar jag vad som fysiskt finns kvar hos mig efter pappa. En pärm med betalda räkningar och ett ouppackat trevånings förgyllt kakfat med stora rosor på faten. Han har skrivit Anna på kartongen. Någon gång har han tänkt på mig, tyckt att det var något som jag skulle ha.
Min pappa avskydde att slänga saker Nu slänger jag både pärmen och kakfatet. Det käns som att svika en sista gång, men räkningarna är betalda och pappa finns inte mer. Och hur jag än gör kommer jag aldrig att lyckas bli en "sju sorters kakor kvinna"
Istället ska jag plantera ett par träd i "Vi skogen" till minne av den man som ändå betytt så mycket för mig.

Min pappa.