Idag är vi hemma. H är ganska så hängig med feber och hosta. T blev plötsligen mycket sympatisjuk. Detta lilla barn som har hur mycket som helst i sjukdomshistoria att hämta. Som med rätt ord och symptom kan få mig att gå under av oro. Nu skulle han ta i

-" Mamma jag kan faktiskt inte gå till dagis idag, jag är så sjuk"
-"Nehej, vad är det för fel på dig då?
-"Jag har, hm... Jag har nyst!"

Inte ens jag blev särskilt skakad.

Däremot blev jag litet skakad av sambon, nog för att vår realation inte mått bra under de här åren, men när det plötsligen damp in papper på att han håller på att livförsäkra mig, så att han får ett par miljoner om jag trillar av? Och det allra bästa var tydligen att det inte spelade någon roll varför jag dör. De ställer inga frågor. "Jippie" Det käns litet Agatha Christie! Sig själv har han försäkrat för en fjärdedel av beloppet med motiveringen att jag var så oerhört mycket billigare att försäkra..

Ja ja, det gäller att ta ödet i egna händer.


(Stock.xching)