Hoppet

En kurator frågade ett antal amerikanska cancersjuka barn i en stödgrupp om vad hopp var för dem. Om de tillexempel skulle likna hoppet vid ett djur?
De tyckte säkert att frågan var rätt konstig Men barn vill ju vara till lags, så långsamt började de beskriva hoppet i djurkostym.

"Hoppet är ungefär 75 cm högt"
"Det har päls och är lent, fluffigt och mjukt."
"Det ler mycket, har blå ögon och kort rakborstsvans som viftar"
"Hoppet har samma färg som solsken och lycka"
"Hoppets ena öra står rakt upp och det andra rakt ned" " Och det fnittrar"
"När det talar är man den enda som kan höra det"


Hoppet personifierat? bild fotoakuten.com

"Ibland måste det höja rösten för att överrösta rädslan" "Ibland är det blygt och vill gömma sig"
"Ibland kan man lirka och locka det att komma fram, men för det mesta måste man vara tålmodig och vänta. Då kommer det"
"Det måste sova hos mig, eftersom det är för ömtåligt för att sova ensamt"
"Om man inte tar hand om det så kan det försvinna"
"Man får inte krama det för hårt, för då kan det bli för stort... och då är det Hoppet som tar över"
"Det är ett djur som man varken kan köpa eller ha i bur. Man måste leta efter det tills man hittar det"
"Det kommer till en, bara när man behöver det"
"Hoppet har ungar som alla andra djur. De kallas för "Hoppisar" men man ska inte behålla dem. Dem ska man ge vidare till andra som behöver dem "
Ur boken "Jag vill, jag ska bli frisk"

Själv kan jag inte låta bli att fundera. Hoppet är cirka 75 cm högt! Gissar att barnen som sagt det själva är mellan 110-130 cm höga. Kanske finns det ett hoppets gyllene snitt? Två tredjedels hopp är vad man kan våga och ändå orka resa sig efter besvikelse på besvikelse?