"Vill bara säga att hon bajsat"

Det sägs att 15 barn, skulle kunna få vilken fiende som helst på fall. Det kan nog behövas, för deras föräldrar kan nog skapa just vilken fiende som helst.

Barnkals för T. 16 små barn och 5 föräldrar i vårt ganska trånga hus. Ett barn hostade så lungorna höll på att stänka ut över hela vårt hem. Mamman berättar glatt att det ju ändå är bättre än med syskonen som spydde vilt hemma. Jag ler ansträngt, fortfarande med litet lugn kvar.

Ungefär berättar en annan mamma att hennes barn har någon slags växtvärk, ont i benen och vristerna. Jag biter mig hårt i tungan sväljer tre gånger och lyckas undvika att säga min spontana kommentar. Barnet i fråga är piggt och springer runt. När T hade leukemiont så haltade han och benen nästan vek sig under honom

Ett barn kommer oanmält, jag ler ansträngt och får fördela om i påsarna, orutinerat, men planeringen sprack en aning.

En förälder har meddelat att barnet inte äter godis. Separat påse har gjorts med russinpaket och liknande, de säljs på 12 pack och vi äter helst inte russin själva

Jag gör glasståg, glassen flyter ut, allt blir mer och mer geggigt. Föräldern vars barn inte äter godis kommer och påpekar att hon vill faktiskt ha te, jag har bara serverat kaffe. Jag lämnar glassen smältandes på bänken och sätter på hennes J***a te, Återgår till glassen med kastrullen på spisen. Försöker just sätta på ett glidande tak, när föräldern kommer ut och undrar om hennes te inte är färdigt snart!
Jag serverar te och ler ansträngt, tittar i smyg på klockan 1,5 timmar kvar. Serverar den dekorerade glasstårtan 16 skrikande barn med olika önskemål. Rätt vad det är slänger sig mamman med teet fram i en rugbytackling -"Anna , det är godis på tårtan, du måste skrapa av det nu, mitt barn äter inte godis!" Nu är det så att jag har gjort en egen tågvagn med fruktsallad som jag stått och hackat innan de kom för detta barns skull, mamman lugnar sig litet, men gillar inte att det kom med några rån och maränger på tallriken. Hon gör ingen ansats att skrapa bort det själv. Sitter i soffan tre meter ifrån kaoset. Jag muttrar något otrevligt, halvtyst. Ler inte riktigt längre..
Följer en liten på toa. Jag måste bajsa upplyser barnet glatt. -Men det tar du väl hand om själv frågar jag. Barnet skakar energiskt på huvudet. Utanför toan rivs hemmet snabbt av allt vildare barn.

Äntligen är denna mardröm slut. Av någon märklig anledning letar jag reda på mammam till barnet som bajsat och talar om att så är fallet. Andra föräldrar tittar förvånat på mig. Jag skäms så jag skulle kunna sjunka genom jorden. Antar att jag blivit litet störd av att under så lång många år registrera allt som går in och allt som kommer ut ur ett av mina barn.

Snart har alla föräldrar gått utom en. Hon med Teet. Hon dröjer sig kvar, berättar att det regnar och att de ska gå. Det kanske finns någon buss eller, hon vet inte hur de ska komma hem. Frågan hänger outtalad i luften. Vi har två bilar som står parkerade utanför huset, men jag har aldig träffat människan förut, vi har just haft ett kalas och huset är rätt uppochnedvänt. Jag vill bara sätta mig (i soffan, inte i bilen). Jag ignorerar henne och till sist går de.

Kan ju konstatera några saker om mig själv. Jag är inte mogen för att möta barn med infektioner ännu, det gör mig fortfarande ångestfylld, trots att T går på dagis och får i sig alla infektioner där så vill jag inte se på när han får dem.

Jag är rätt störd. För mig är ont i benen ett tidigt tecken på leukemi eller annan cancer, Att det finns tusen miljoner andra skäl finns inte i min verklighetsbild.
Jag tror att alla mammor är intresserade av vad som kommit in och vad som kommit ut ur deras små telingar. Andra tycker tydligen att det är konstigt.

Jag har svårt för när folk kräver särbehandling av oklara skäl. Det regnar på oss alla ibland, vi får inte alltid vad vi vill att äta och dricka. För mig är det något man får köpa, vare sig man gillar läget eller inte. Alternativet att inte köpa när det regnar på en är alltför svårt...

Hoppas ni som läser förstår att jag raljerar litet. Tycker bra om både barnen och föräldrarna på dagis, men barnkalas får mig att bli väldigt trött.