Frikända igen

Oj vad jag har oroat mig för sjukhuset denna gång. I och med att det blir längre och längre mellan besöken så kan mer saker ha förändrats. Nu hade vi inte sett en läkare sedan juni. Saker har inte känts helt bra. T torrhostar på nätterna sedan flera veckor och har påsar under ögonen. Igår slocknade han på soffan redan 16.00. Andra skulle kanske tänka svininfluensa eller något, men jag har ju bara en sjukdom i huvudet.

Orkar inget , gjort mig osams med folk på jobbet, inte orkat vara social. Klarar inte att prata om att andra har det jobbigt. För jag skulle så gärna byta problem med många därute (självklart inte alla, vi har det rätt bra ändå) Orkar inte med människor som pratar högt på pendeltåget, orkar inte med att vara partner, tonårsmamma eller småskolemamma. Vart tog orken vägen?

Gårdagen var som dagen innan prov. Det enda positiva på hela dagen var Annas och Marias kommentarer längre ned.

Ny ST-läkare J, och vi var rätt så griniga. Kan skämmas litet, men vi kommer inte riktigt över bitterheten av att få träffa 20 olika ST:are som inget gjorde, inte tog några beslut, inget ansvar samtidigt som återfallet utveklades mer och mer. Nå men det var då.

Idag var proverna stabila förutom ferritin och urea som stigit en del. Nu tar vi förhoppningsvis sikte mot 2 års kontrollen som nästa gång vi behöver träffa en läkare igen...