Barncancerfonden 30 år

Idag var vi på kalas för barncancerfonden. Så trevligt ordnat, god mat, fin underhållning och trevliga människor överallt.

En trist sak när man legat på Huddinge sjukhus är att man inte haft så mycket kontakt med andra föräldrar. Vi försöker att kompensera med litet träffar med barrncancerföreningen, även om det aldrig kan bli som att ha varit inlagd samtidigt.

En mamma som vi suttit på narkosbedömning med träffade vi i alla fall. Åter en där benmärgstransplantationen i sig inte varit så dramatisk. Deras barn transplanterades i september och var tillaks på dagis i februari. Det är så oerhört skönt när det går så bra. Jag tror att det är viktigt att hålla fram att det kan vara så olika.

Förutom att man blir rätt ensam, var den mamman väldigt nöjd med Huddinge och transplantationen.

I den familjen hade mamman dessutom haft "svininfluensan" nu. Hon klarade sig bra och resten av familjen blev inte ens smittad. Märkligt egentligen att det kan vara så olika.

I veckan fyller T 5 år. Det är ett mirakel att han har kommit ända hit! Oavsett hur deppig, gnällig, hysterisk, eller hur jag nu verkar så är jag så tacksam! Jag tittar på allt han gör, precis på samma sätt som en nybliven förstagångsförälder tittar på sitt barns små små perfekta tår.

Fast imorgon kommer vårt hem att intas av 16 små människor mellan 3-6 år..

Skriver inte så mycket nu, men jag läser era bloggar, tänker mycket på er och på er vi mött under den här resan!

Kärlek