Hata sjukhus

Tillbaks på Huddinge. Nu är det dags för hormonkontroll. T och jag hatar det. T vägrar infarter, så nu väntar vi på narkosen. Själv får jag sån ångest av den här miljön! Det är något i ljuset, minnena, stämningen som gör att jag ser alla tecken på sjukdomen just här.

pillret

Jag har alltid förutsatt att forskning gällande medicin mot sjukdomar går till så att man analyserar sjukdomen och sen börjar fundera vilka substanser som skulle kunna bota.

Sen läste jag en bok om spelet kring antidepressiva (pillret). Där verkade det tvärtom som att man har en överbliven substans som man råkar ha patent på. Sen funderar man på vilka sjukdomar det här medlet skulle kunna användas på.

I en förhoppning att detta kanske bara gällde antidepressiva talade jag med några läkare i bekantskapskretsen. Ingen av dem visserligen någon expert inom medicinforskning, men deras bild var också att det är så här det går till.

Det här gör mig som cancerförälder rädd.

Medicinbolagen vill självklart ta fram mediciner där de har patent och kan göra vinst på substansen. Därför tycker jag att det är viktigt att både ha en finansierad stark oberoende statlig forskning och frivilligorganisationer som cancerfonden och barncancerfonden.

Från cancer till portvinstå

Jag tycks ha drabbats av både bloggkoma och portvinstå (uppenbarligen en farlig dryck med lömska seneffekter eftersom jag bara druckit det en gång för 19 år sedan)

Det har inte känts så motiverat att blogga. Barnen far runt och skapar kaos överallt och verkar rätt pigga. T hostar litet på nätterna, men det verkar alla göra just nu.
Jag noterar fortfarande minsta lilla prick på honom, men käns tjatigt att skriva om.

En del av bloggkrampen kan ha att göra med att Max var bortrest förra veckan och jag var ensam med pojkarna, det kan också ha att göra med att vår arbetsgrupp har fått träffa en psykolog, vilket var mer tröttande än 4 månaders vanligt arbete. Jag försöker se det som ett besök på vuxendagis, försöker slappna av efter alla år av ångest, efter att ha följt er som mist, försöker se humorn, det absurda i jämförelsen av att här sitter tjugo vuxna och är bittra för att de inte får mandariner av arbetsgivaren.

Antagligen handlar missnöjet i vår arbetsgrupp om något annat än mandariner och kanske är det därför det är så tröttande.

Nå, hur som helst är det som att alla tankar just nu har runnit ned i min stora blå stortåled.

Kontrollbehov

Max har varit på tjänsteresa i Tyskland, må- tis och på en annan tjänsteresa i norrland onsdag-torsdag.

I torsdags kväll när jag skulle ställa mobilen på väckning ser jag att jag har ett missat samtal. Det får mig panikslagen eftersom jag sökt ett jobb. Oerhört nervös lyssnar jag av mobilen.


Avlyssnat mobilsvar kl 22.40 i torsdags.
-Det är Max klockan är 19.03 och jag har precis kommit till Ica och tänkte handla.

Det är bra att han är så exakt med tiden, för om det tar 37 minuter att handla och 12minuter att köra då ska han ju vara hemma 19.52. Och kommer han då hem 19.59 kan han ju ha hunnit träffa sin älskarinna och jag har fog för att ta fram brödkaveln.

Det är skönt att han efter tio års förhållande och det vi varit igenom tillsammans förstått att jag är rasande svartsjuk och petnoga med klockslag.


Hans analys av mitt behov av exakt information är ganska usel. Däremot är jag grymt impoerad att han efter två tjänsteresor ägnar kvällen åt att veckohandla

När börjar man ha nytta av dem?

I morse hoppade barnen upp vid 06.00. Lagade och åt frukost. Klädde på sig, kontrollerade att rätt matsäck var packad i ryggsäckarna. Och sen gick de själva till skolan efter de sagt till mig som just hunnit ur duschen. Jag blev rätt besviken när jag insåg att de vare sig tagit tvätten eller disken. Vid någon ålder måste de väl börja bidra med något också?

En riktigt jobbig men tänkvärd länk. Detta är något jag helst inte vill tänka på själv, vilket framtida liv vi eventuellt gett T?

Hög över­levnad efter barncancer, ibland till högt pris

En ska bort

Jag gör mitt bästa för att hindra Max från att tvätta. Vi har inte samma uppfattning om vilka kläder som vill tvättas ihop. Märkligt nog är det alltid mina kläder som får umgås över färggränserna. Och har jag någon gång köpt något nytt är det tydligen extra viktigt att färgfastheten prövas snabbt.