Fredagssällskap?

Står och försöker undvika att lyssna på Max som deltar i en marknadsundersökning om fryst kyckling.

Kan inte undgå en av frågorna.
-Hur vill du att den ideala frysta kycklingen ska vara av följande alternativ:
Ivrig?
Ombytlig?
Lugn?

Sällskaplig??!?!?

Nej, så ensamma är vi inte ännu...

En annan sorts oro

Pappa Max är på taket till min minimala sommarstuga för att skotta.

Vi har förbjudit H att klättra upp till honom. Det är för farligt.
-"Jag vill dö!"
"????"
"Det är sant mamma, jag vill faktiskt inte leva längre" "Dom puttar och knuffar mig i skolan och säger att jag är dummast"

Det är aldirg lätt att vara människa. Att vara en sisådär 6 år är ännu svårare

Att vara 6 år och hela sitt liv fått stå bakom sin charmiga, rätt manipulativa och dödssjuka lillebror måste vara outhärdligt.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till, oron och samvetet tynger betydligt mer än snön på taket.

När min största flicka föddes, var jag fortfarande tonåring. , ensamstående , arbetslös, allt fick bli som det blev, hon hängde med på allt från campingutflykter med cykel, föreläsningar på universitetet, fester, vad det nu kunde vara. Klart att jag skyddade henne från höga ljud, cigarettrök och sånt, men jag funderade sällan på hur jag skulle hantera småbarnslivet.

I elva år levde jag ensam med henne, innan en mycket efterlängtad H föddes. Min förväntningar om ordnat familjeliv, babysim, spädbarnsmassage, joller, leenden och amningsstunder med doften av babynacke.

H ville inte leva upp till mina ideer, han var sin egen. Arg, kraftfull. Massagen var inte hans grej, att ligga stilla och snusa var det inte heller. Det mesta blev kolik och kamp. Mitt i spädbarnsperioden, när jag och H höll på att lära känna varann, blev jag oplanerat gravid igen.
Så kom T. Gosig, lättkommunicerad, enkel. Utan förvarning brakade han in i mitt liv och med sig tog han oron. T och jag hamnade omedelbart i den där symbiosen och jag gick in i ett tillstånd att bara skydda T mot världen utanför. Den värld där även mina andra barn fanns.
T var hela tiden H i hasorna, lärde sig H att gå, så gick T strax efter. H fick bli stor så fruktansvärt fort.

Sen blev T sjuk Och plötsligen handlade allt om T. Till det kom att H användes som donator inte bara en gång, utan till sammanlagt 6 gånger(med DLI:er). Dessutom opererades han själv för bråck i samma veva. Inte lätt för en 4 -5 åring att veta och förstå vad som hände.

Han fick inte gå på dagis, fick inte vara med så mycket med oss på sjukhuset.

Mitt lilla barn, jag önskar att jag kunde nå dig i din förtvivlan, önskar jag kunde hjälpa dig mer med kompisar och det tuffa skollivet.

Bilder från cristan

På väg ner till crista


En veteran som trivs rätt bra på sjukhuset, till och med när han ska sövas
Sömn
Det går inte att hejda utveckling. Under andra transplantationen slutade T med blöjor, trots isolering, trötthet, illamående, diarreer och en gigantisk droppställning att dra över trösklar ut i ett angränsande rum fick det bli så. Efter cristan blev det läsning

Tryggheten är omkullkastad efter senaste provsvaren.
Brev från Karolinska. Till målsman.
Panik, har de hittat något konstigt?
Begäran om underskrift från röntgenavdelningen

Återvinning

Funnet på matbordet och slängt:
En plastbytta för tomater. 2 dl blandat gröt och juicevatten, en klick kaviar,en avskuren ohojtup med innehållande chokladsås, ett konservburkslock och 6 blöta klumpar ihopknycklat hushållspapper.

2 timmar senare. Funnet på matbordet:
En plastbytta för tomater. 2 dl blandat gröt och juicevatten, en klick kaviar,en avskuren ohojtup med innehållande chokladsås, ett konservburkslock och 6 blöta klumpar ihopknycklat hushållspapper, litet blandade kletiga sopor från soppåsen och en arg storebror.

-Varför har ni kastat min motor? Den ska jag ha kvar!

Pojken med de glittriga skorna

Sex av Ts sparade veckopengar gick åt till att köpa dessa glittriga innomhusskor. Han är överlycklig.



Själv våndas jag över att samhället är så dömande när det gäller könsroller.

Värden

Värden 2010-02-19
Lektocyter 8,6
Neutrofila 4,9
Ensofila 0,2
Basofila <0,1
Lymfocyter 2,9
Monocyter 0,6
HB 111
Reticolocyter 28
Trombocyter 242
Igår reagerade jag med att falla ned i en mörk svacka. Jag tror ändå att det säkert finns en förklaring till att HB ser ut som det gör. Men visst väcker det rädslan som alltid lurar därunder
För den som inte är insatt är värdena helt ok. Men med ett såpass "lågt" HB borde reticolocyterna vara en bit högre. De visar att kroppen svarar på behovet av syre med att bilda nya röda blodkroppar.
För den som är i behandling är det här supervärden, fast vi har ju inte varit i behandling på två år.

För ett par år sedan blev min dotter allvarligt sjuk. Efter att ha gått och dragit på en urinvägsinfektion hela sommaren, fick hon hög feber och ont i ryggen. Jag kände inte igen henne. Vi åkte till sjukhuset. Crp var närmare 400, njurarna inflammerade och hon hade blodförgiftning.
Läget var såpass allvarligt att hon fick ligga på akutens övervak.

Det tog cirka en vecka och ett antal antibiotikabyten att få riktig bukt med bakterierna. Ett återbesök och sedan var den historien över.

Med en cancerdiagnos går det aldrig över. Det finns ingen riktig punkt att sätta, bara en sannolikhet som förbättras med tiden.