Uschligt

T har sen någon vecka en konstig hosta. Han är frusen hela tiden och nog ser han litet grådaskig ut. Så är det oktober. Månaden där symptom på hans sjukdom tidigare framträtt. Gång på gång där jag resonera med mig själv att det är rätt kyligt. Att även han har rätt att ha en infektion och att alla börjar se blekare ut i oktober. Ändå har jag svårt att låta bli mitt malande. Att gå upp till vårdcentralen och ta ett blodprov bara för min ganska vaga och återkommande oros skull är inte snällt mot T som lider av svårartad läkar och sjukvårdsfobi. Än på länge biter jag ihop.

Vilken sorts leukemi?

Idag gjorde jag det. Jag frågade kvinnan som har runt och lämnar en inplastad lapp med ett foto på en söt bebis där det står om att hennes dotter har leukemi och hon behöver pengar till en sådan benmärgsoperation. Jag frågade henne vilken leukemi dottern hade? Det visste hon inte. Jag fick sagt att mitt barn har leukemi . Hon gick innan jag han fråga varför det var en annan bebis än den hon visade för två veckor sedan och innan jag hann få fram att det är så dåligt att ljuga om en så hemsk sak. Har inga moraliska skrupler gällande tiggeri, men låt mig ta ställning till det verkliga skälet. Den har typen av lögner är av värsta sorten. Den dag någon faktiskt är i den situationen, så kommer den antagligen inte bli trodd . Tack vare att andra redan ljugit och slott sig. Sen är jag väl medveten om att det inte är kvinnan på tåget som skrivit lappen. Hon är ett offer det är jag övertygad om. Men blir så förbannad på lögnen att det ändå är skönt att ha sagt något