Har funderat senaste veckorna över att T går så mycket ensam i skolan.
Han har tillstått att han inte är med sina gamla kompisar längre, men inte velat tala om det.
Idag fick jag ur honom vad det handlade om.
-"Jag får inte vara med och de retar mig för att du är ful mamma!"
Hmm, inte för att jag någonsin betraktat mig som en skönhet och som yngre kände jag mig ofta som Quasimodo, men att det var så illa att mina barn skulle bli utanför det hade jag inte riktigt tagit med i beräkningen.
Ska man behöva hyra en fotomodell för att hämta sina barn i skolan och för att gå på föräldramöten?
Och kommer en sexåring ensam på den typen av bedömning, utan hjälp av sina föräldrar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch va grymma barn kan vara...
SvaraRaderaDet är verkligen sorgligt, vart är världen på väg...
SvaraRaderaMen alltså! Barn har ju rådålig smak. Du är ju snygg!
SvaraRaderaTigrinnan- Fast vuxna är nog ändå värre. Behöver bara titta på mitt jobb för att inse att intrigerna inte försvinner mellan åldrarna 4-74. Tvärtom så blir de större.
SvaraRaderaCina- Det har jag också funderat på och jag blir lika mörkrädd varje gång...
Anna- Du är så söt. Annars brukar man ju säga att av små barn. ....
Hursomhelst har det slagit mig attt kanske jag fallit för att känna mig kränkt? I ett ögonblick av klarsyn slog det mig att jag inte har en aning om vad min gulleplutt säger till de andra barnen om deras föräldrar?
Två dagar efeter detta lekte T också med de här kompisarna igen som ingenting?? Den förmågan till kortsinthet skulle jag också behöva lära mig!