Vad är det för fågel? / om aktiv dödshjälp

Max har rest iväg med barnen, själv är jag kvar istan och har inte fått semester. Kvällarna ägnar jag mig åt att vara "ensamsnickare" med mycket tveksamt resultat.

Finns inte så mycket att skriva om barnen eftersom de är bortresta, inet händer hemma utöver min promenader fram och tillbaks till pendeltåget. Inte undra på att det blir glest om inläggen.

När vi en gång valde att behandla T, trots prognosen fattade jag ett inre beslut.

Om behandlingen i sig skulle leda till ett oerhört utdraget lidande som T sluppit i det fall vi valt att inte behandla, då skulle jag själv vara tvungen att rätta till konsekvenserna av vårt beslut. Det var ett slags stöd i beslutet att kunna tänka så.

Häromdagen kom jag att fundera över hur jag måste ha definierat mig som person?

På väg hem från jobbet stöter jag på en överkörd fågel. Den ligger i hettan i en konstig vinkel, piper litet och andas snabbt. Det sysns så vitt jag kan bedöma att den är bortom all rädding och at den lider. Jag beslutar mig för att jag inte kan lämna de så, det bästa vore att döda den snabbt istället, men hur?

Som värsta kravallhuliganen lyckas jag få upp en stor sten på cirka 2 kilo från vägkanten. Sen är det ju "bara" att slänga stenen i huvudet på fågeln?

Så lätt i teorin, så jobbigt i verkligheten. Efter tjugo minuter gör jag ett försök. Stenen landar 2 dm från fågeln (jag blev alltid vald sist i skolgympan). Nå dags för ett nytt försök. Vi det här laget har en liten familj samlats runt fågeln. Ingen av dem är intresserad av att ta över stenen. Jag ställer mig rätt ovanför fågeln med stenen höjd, tänker att nu behöver jag ju egentligen bara släppa. Jag blundar. Mannen i den lilla familjen försäkrar att jag är rakt ovanför, till sist släpper jag. Missar igen (fanns ett skäl till att jag blev vald sist i skogympan)Stenen landar precis intill fågeln som denna gång skriker av ångest och försöker ta sig därifrån utan att lyckas. Jag inser med fasa att om jag hade träffat fgeln och bara skadat den ytterligare, skulle jag ha ett moraliskt större ansvar att avsluta vad jag påbörjat. Jag trycker tillbaks stenen där jag hittade den. Ringer polisen(är tydligen dit man ska ringa om man hittar skadat vilt)

Polisen suckar djupt när jag framför mitt ärende och så frågar hon: - "Vad är det för fågel"?

-"Ehh????" (Borde jag veta det, jag ser att det är en fågel, så långt sträcker sig mina naturkunskaper.

Kvinnan i den lilla familjen flyttar på fågeln in på en gräsplätt brevid vägen och vi lämnar fågeln, förmodligen för att självdö.
Hursomhelst, där på en bro i Älvsjö, tog bilden av mig själv som en person som kan döda slut.