Höll på att sätta något i halsen när Anna Anka för ett tag sedan presenterade sin broskätarteori. "Hajar består av mycket brosk". "Hajar får inte cancer, alltså kan man hålla sig frisk genom att äta brosk"
Tyvärr får ju även hajar cancer och även om inte Anna Anka kanske är den mest förtroendeingivande i forskningssammanhang, så finns det en mängd ideer och huskurer som florerar på internet.
http://medvetenskap.wordpress.com/2009/10/14/anka-haj-krafta/
(Mer om hajbrosk)
Enligt en amerikansk studie har 91% av alla cancerdrabbade någongång använt sig av CAM (complementary alternative medicine). Även om vanliga vitaminer och näringstillskott räknas med där så verkar intresset vara oerhört.
Snavade över den här länken med tester av olika tillskott på neuroblastomceller i vivo. (i provrör)
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2650746/?tool=pmcentrez
Att intesset är stort är inte konstigt. Det enda man vill är ju att allt ska bli bra och få fortsätta vara det. De behandlingar som finns är inget man i normala fall skulle utsätta sina barn för. (så kände jag ialla fall, framförallt vid de första behandlingarna)
I alla fall har jag aldrig hört om någon som tar barnen på semester i Tjernobyl, eller ger dem senapsgas för hemmabruk i födelsedagspresent.
Tänk om det fanns något ofarligt, något annat sätt.
Själv letar jag efter "potentiellt cancerhämmande egenskaper" i sådant man skulle kunna äta ändå. Olika frukter, bär, yougurt osv. När jag hittar sånt köper jag det oavsett hur dyrt det än är och försöker få T( som är ganska skeptisk till acaibär och liknande) att äta.
Det fungerar litet som en terapi för mig. På något sätt känns det som att jag är aktiv som att jag gör något och inte bara väntar på nästa prov. Och även om det enda som minskar av den beska juicen är antalet sedlar i min plånbok, är det värt det för mig.
Däremot hoppas jag att jag aldrig kommer att tvinga mina barn att tugga brosk, från en stackars olycklig haj.
(cectic)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.