Nacktdelen med att läsa rapporter

Idag damp det ner en kallelse för ny provtagning och läkarbesök på hematologen den 29september. Uppenbarligen vill de att vi kommer in då och då ialla fall och varje gång kommer en del av skräcken tillbaks, tänk om världena har sjunkit igen?. Hormonutredningen däremot har vi inte hört något nytt om. Max vill ringa och tjata, medan jag tycker det är skönt så länge det dröjer.

I alla fall blev jag påmind om att lägga ut morfologierna och liknande från tvåårskontrollen för den som är intresserad av att läsa sånt.

Blev ledsen av att läsa de rapporterna igen. Inte för att de signalerar någon katastrof eller kanske inte ens någon omedelbar fara på taket, men det står inte heller precis det som jag vill läsa. "Nu är allt bra"! "Allt är som hos ett normalt barn och ni har gått skadeslösa igenom"!

Det finns orostecken, celler med klumpig form dålig eretrypoes osv. Sen kanske det kan funka bra länge även om det ser ut så? Jag kan bara inte låta bli att önska att mitt barn fått en bättre start, bättre förutsättningar än denna skit.

Fat nu ska jag förtränga det igen, något jag har blivit väldigt bra på ändå.