Här slutade året i "normal" katastrof. Bortbjudna på tre rätters. Max med litet för mycket drag under ... redan till förrätten.
T spiller en flaska julmust över bordet.
Barnen bränner värdparets parkett med tomtebloss.
Max gaggar.
Så kräks H ned dera soffa och vardagsrum. En gång.
Eftersom han kan vara litet känslig så tog vi det inte som så mycket mer än att han ätit för mycket. När han däremot kräktes ned resten av soffan ,T som satt brevid, värdparets matta och hela badrum. då blev det läge att ta sig hem Eller Max och T har släpat med värdparet att skjuta raketer och jag har tagit hem och lagt H.
Med hopp om ett bättre 2011
ETT GOTT NYTT ÅR!!!
fredag 31 december 2010
Blåmärksnoja
Det gamla året slutar med litet välbekant oro.
T är betydligt blekare och grinigare än H. Så i morse när han klev upp ser jag fullt av mörka blåmärken över benen på honom.
Vill undersöka dem närmare, klver upp och frågar oroligt T vad han gjort?
Han vrålar
-"Åhhh Meee, Dom ska du bara skita i!"
Han går in på rummet smäller igen dörren så putsen ryker och kommer ut en minut senare fullt påklädd. Han är inte intresserad av att analysera möjliga sjukdomstecken.
Han ska gå ut och bygga en igloo åt sin farmor som dog långt innan han föddes.
H blir förtvivlad över detta. Han har redan hunnit skriva ett schema över dagen, där igloobyggande inte ingår.
Innan något mer kan hända idag måste han skriva ett nytt schema suckar han.
P min stora flicka håller sig hos sin pojkvän, besviken över att jag backade undan när hon var hemma med en mastodontförkylning i julhelgen. Nu har jag dåligt samvete
De har lämnat mig funderande över året som varit och det som ska komma alla tre.
T är betydligt blekare och grinigare än H. Så i morse när han klev upp ser jag fullt av mörka blåmärken över benen på honom.
Vill undersöka dem närmare, klver upp och frågar oroligt T vad han gjort?
Han vrålar
-"Åhhh Meee, Dom ska du bara skita i!"
Han går in på rummet smäller igen dörren så putsen ryker och kommer ut en minut senare fullt påklädd. Han är inte intresserad av att analysera möjliga sjukdomstecken.
Han ska gå ut och bygga en igloo åt sin farmor som dog långt innan han föddes.
H blir förtvivlad över detta. Han har redan hunnit skriva ett schema över dagen, där igloobyggande inte ingår.
Innan något mer kan hända idag måste han skriva ett nytt schema suckar han.
P min stora flicka håller sig hos sin pojkvän, besviken över att jag backade undan när hon var hemma med en mastodontförkylning i julhelgen. Nu har jag dåligt samvete
De har lämnat mig funderande över året som varit och det som ska komma alla tre.
torsdag 30 december 2010
Att lägga näsan i blöt 1
Det finns stunder när jag blir alldeles matt, trots att jag inte borde.
H och T bråkar T skriker åt H att han "lägger näsan i blöt"
Varpå H tillbringar resten av kvällen i badrummet.
Max ser det som att han klarar att medvetet kan misstolka information.
-"Han är som född att bli inköpare"
Vad nu Max har emot inköpare orkar jag inte engagera mig mer i det här året.
H och T bråkar T skriker åt H att han "lägger näsan i blöt"
Varpå H tillbringar resten av kvällen i badrummet.
Max ser det som att han klarar att medvetet kan misstolka information.
-"Han är som född att bli inköpare"
Vad nu Max har emot inköpare orkar jag inte engagera mig mer i det här året.
fredag 24 december 2010
God jul på er alla.
Här har julen redan börjat med H stapplande runt som hackspetten i kalle anka i klädd en skrynklig julgardin.
Och som vanligt har jag allt under kontroll:
Maten är köpt
T har handlat gran. , enligt honom är just den här granen en vinnare
Max hr gjort en modell av vårt hus i papparkaka
Barnen har haft sönder det sista av tapeten med otaliga julteckningar
Brödet är i ugnen
Julgardinerna börjar långsamt närma sig fönstren
Barnens julklappar är köpta.
Ett mindre problem är att de fortfarande befinner sig i Shanghai....
Till er alla från oss alla en riktigt god jul
Här har julen redan börjat med H stapplande runt som hackspetten i kalle anka i klädd en skrynklig julgardin.
Och som vanligt har jag allt under kontroll:
Maten är köpt
T har handlat gran. , enligt honom är just den här granen en vinnare
Max hr gjort en modell av vårt hus i papparkaka
Barnen har haft sönder det sista av tapeten med otaliga julteckningar
Brödet är i ugnen
Julgardinerna börjar långsamt närma sig fönstren
Barnens julklappar är köpta.
Ett mindre problem är att de fortfarande befinner sig i Shanghai....
Till er alla från oss alla en riktigt god jul
torsdag 23 december 2010
Allt man borde
Jag har en fantastiskt klok arbetskamrat
Andra tjatar om att jag borde göra något åt min situation, söka ett nytt jobb med bättre lön och kortare resvägar. Jag borde träna mer. Borde göra något åt min och Max relation. Borde börja renovera hemma, strukturera, borde kontakta barnens skola. Borde borde borde....
Varför gör jag då inget av detta?
Som min kloka arbetskamrat uttrycker det.
-"Väldigt många låter de här sakerna vila under småbarnsåren. De har fullt upp med att hålla näsan över vattenytan. När livet i stort blir lättare är det också lättare att ta tag i saker som på sikt gör det ännu lättare".
-"Ni har fortfarande småbarn och har haft det extra jobbigt. Kanske är det så att du faktiskt behöver landa i det trygga och invanda även om det inte är perfekt? Om det finns ett behov av förändring så kommer det att bli en förändring tids nog. Ställ inte så höga krav på dig att su ska göra allt perfekt".
Det var så klokt sagt att jag ville missionera ut hennes budskap. Kanske ställer vi ofta för höga krav på oss själva i de mest orimliga situationer? Allt ska vara perfekt och vi ska dessutom vara lyckliga.
Andra tjatar om att jag borde göra något åt min situation, söka ett nytt jobb med bättre lön och kortare resvägar. Jag borde träna mer. Borde göra något åt min och Max relation. Borde börja renovera hemma, strukturera, borde kontakta barnens skola. Borde borde borde....
Varför gör jag då inget av detta?
Som min kloka arbetskamrat uttrycker det.
-"Väldigt många låter de här sakerna vila under småbarnsåren. De har fullt upp med att hålla näsan över vattenytan. När livet i stort blir lättare är det också lättare att ta tag i saker som på sikt gör det ännu lättare".
-"Ni har fortfarande småbarn och har haft det extra jobbigt. Kanske är det så att du faktiskt behöver landa i det trygga och invanda även om det inte är perfekt? Om det finns ett behov av förändring så kommer det att bli en förändring tids nog. Ställ inte så höga krav på dig att su ska göra allt perfekt".
Det var så klokt sagt att jag ville missionera ut hennes budskap. Kanske ställer vi ofta för höga krav på oss själva i de mest orimliga situationer? Allt ska vara perfekt och vi ska dessutom vara lyckliga.
måndag 20 december 2010
Att ropa hej
Har halvt lämnat bloggvärlden, i varje fall har jag tagit en paus. Har i och för sig formulerat otaliga blogginlägg i huvudet, men inget som har känts bra att skriva ned.
Sjukhuset skulle ha kallat oss på uppföljning av chimerism och blodstatus, eftersom det inte sett helt ok ut, men de verkar ha glömt oss (eller prioriterat ned oss) å här i julruschen. Lika bra är det. När man varit med så länge som vi varit börjar man nästan lita mer på det man ser hemma, än ett tillfälligt provsvar som kan påverkas av allt möjligt.
T är pigg. Just nu är han nog den som håller fanan högst här hemma. Jag är fylld av en oerhörd tacksamhet över att han mår så bra som han gör. Det är något jag slås av varje dag.
Ibland tänker jag att det för vår del börjar bli läge att "ropa hej," gå vidare och lämna det som varit, låta allt det som har med cancer att göra vara ett avslutat kapitel. Vi har varit en cancerfamilj i snart ett halft decennium
December 2006
December 2007 (För den som undrar över håret kan jag säga att immunhämmande har totalt motsatt effekt än cellgifter, man blir fullständigt luden överallt)
December 2008
December 2009
December 2010
Vid vissa tillfällen kommer allt tillbaks. Den 27 november var ett sådant tillfälle. Den 27 november 2007, var det datum vi fick veta att den cellgiftskur och den DLI som givits efter återfallet hade misslyckats och att cancern tagit över fullständigt.
-"Se det som att ni är en mörk tunnel som ni inte vet om ni kommer komma upp ur, var vår doktors uppmuntrande ord".
När vi fick vårt val hade jag ett mål.
-"Ge oss tre år" "Om tre år kommer det finnas en enklare bot, och om inte forskningen har kommit på den så ska jag ha gjort det själv"
Jag önskar att jag hade haft rätt.
De senaste veckorna har jag genom andra påmints om vilken osäker sjukdom det här är.
Det har fått mig att fundera ännu mer på mitt bloggande.
Jag har velat ge hopp.
Samtidigt är hoppet kanske inte alltid av godo? Jag vet faktiskt inte längre. Allt oftare känner jag att den här bloggen mer "strör salt i såren" på er alla som lever i den mörka tunneln idag?
Sjukhuset skulle ha kallat oss på uppföljning av chimerism och blodstatus, eftersom det inte sett helt ok ut, men de verkar ha glömt oss (eller prioriterat ned oss) å här i julruschen. Lika bra är det. När man varit med så länge som vi varit börjar man nästan lita mer på det man ser hemma, än ett tillfälligt provsvar som kan påverkas av allt möjligt.
T är pigg. Just nu är han nog den som håller fanan högst här hemma. Jag är fylld av en oerhörd tacksamhet över att han mår så bra som han gör. Det är något jag slås av varje dag.
Ibland tänker jag att det för vår del börjar bli läge att "ropa hej," gå vidare och lämna det som varit, låta allt det som har med cancer att göra vara ett avslutat kapitel. Vi har varit en cancerfamilj i snart ett halft decennium
December 2006
December 2007 (För den som undrar över håret kan jag säga att immunhämmande har totalt motsatt effekt än cellgifter, man blir fullständigt luden överallt)
December 2008
December 2009
December 2010
Vid vissa tillfällen kommer allt tillbaks. Den 27 november var ett sådant tillfälle. Den 27 november 2007, var det datum vi fick veta att den cellgiftskur och den DLI som givits efter återfallet hade misslyckats och att cancern tagit över fullständigt.
-"Se det som att ni är en mörk tunnel som ni inte vet om ni kommer komma upp ur, var vår doktors uppmuntrande ord".
När vi fick vårt val hade jag ett mål.
-"Ge oss tre år" "Om tre år kommer det finnas en enklare bot, och om inte forskningen har kommit på den så ska jag ha gjort det själv"
Jag önskar att jag hade haft rätt.
De senaste veckorna har jag genom andra påmints om vilken osäker sjukdom det här är.
Det har fått mig att fundera ännu mer på mitt bloggande.
Jag har velat ge hopp.
Samtidigt är hoppet kanske inte alltid av godo? Jag vet faktiskt inte längre. Allt oftare känner jag att den här bloggen mer "strör salt i såren" på er alla som lever i den mörka tunneln idag?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
