CAM

Lyssnar ständigt efter teorier kring allt som rör cancer och leukemi.

Höll på att sätta något i halsen när Anna Anka för ett tag sedan presenterade sin broskätarteori. "Hajar består av mycket brosk". "Hajar får inte cancer, alltså kan man hålla sig frisk genom att äta brosk"

Tyvärr får ju även hajar cancer och även om inte Anna Anka kanske är den mest förtroendeingivande i forskningssammanhang, så finns det en mängd ideer och huskurer som florerar på internet.
http://medvetenskap.wordpress.com/2009/10/14/anka-haj-krafta/
(Mer om hajbrosk)

Enligt en amerikansk studie har 91% av alla cancerdrabbade någongång använt sig av CAM (complementary alternative medicine). Även om vanliga vitaminer och näringstillskott räknas med där så verkar intresset vara oerhört.

Snavade över den här länken med tester av olika tillskott på neuroblastomceller i vivo. (i provrör)

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2650746/?tool=pmcentrez

Att intesset är stort är inte konstigt. Det enda man vill är ju att allt ska bli bra och få fortsätta vara det. De behandlingar som finns är inget man i normala fall skulle utsätta sina barn för. (så kände jag ialla fall, framförallt vid de första behandlingarna)
I alla fall har jag aldrig hört om någon som tar barnen på semester i Tjernobyl, eller ger dem senapsgas för hemmabruk i födelsedagspresent.
Tänk om det fanns något ofarligt, något annat sätt.

Själv letar jag efter "potentiellt cancerhämmande egenskaper" i sådant man skulle kunna äta ändå. Olika frukter, bär, yougurt osv. När jag hittar sånt köper jag det oavsett hur dyrt det än är och försöker få T( som är ganska skeptisk till acaibär och liknande) att äta.
Det fungerar litet som en terapi för mig. På något sätt känns det som att jag är aktiv som att jag gör något och inte bara väntar på nästa prov. Och även om det enda som minskar av den beska juicen är antalet sedlar i min plånbok, är det värt det för mig.

Däremot hoppas jag att jag aldrig kommer att tvinga mina barn att tugga brosk, från en stackars olycklig haj.


(cectic)

En hyllning till min lilla mamma

Häromdagen kom min mamma hem till oss och var lätt indignerad. Hon hade sett morgonsoffan på Tv 4 och tyckt att ämnet var tramsigt, något som hon gjort själv utan att sitta i Tv. Nu har min mamma varit utsatt för en del genom livet.
Hon blev efter mycket om och men bortadopterad, något hon aldrig fick veta, utan bara ana som barn.

Hennes mamma sökte upp henne igen när mamma var en ung vuxen, bara för att sedan "föredra sin nya mans mycket mer lyckade dotter"

Två skilsmässor gick hon igenom och tog hand om oss två barn själv, tills vi blev en rätt misslyckad styvfamilj.

Sen kom en spridd bröstcancer mitt i livet. Operation och cellgiftskurer. Jobb, Två barn, vars pappa blivit utslagen av en stor stroke.
Efter det kom diabetesen och den nya sambons hjärtinfarkt.

En morgon hittade hon honom. Han hade dött under natten. . Mamma började lida mer av artroser i hela kroppen. Vissa dagar bara ont kan inte röra sig. Sen kom en stroke som satte sig på balansen. Ett halvår senare kom Ts cancer.

Jag har frågat henne vad som varit svårast i hennes liv och hon säger att det är Ts sjukdom, den är ju i och för sig senast i tid också. Men kombinationen av rädslan för ett älskat barnbarns liv, oron för de andra barnbarnen. Oron för sitt eget barn som håller på att gå sönder. Känslan att inte få veta,inte få vara med vid informationen, att bara kunna vänta. Viljan att göra något, att ställa upp och göra saker bra, men inte räcka till. Att vara mamma och inte kunna hjälpa sitt barn.

Att inte riktigt orka så mycket man vill...

Min lilla mamma som hjälpt oss så mycket, trots egna bekymmer, trots bristande ork så har du varit helt otrolig

Hitintills verkar allt bra

T sover t.o.m. i detta, har fått för sig att han ska bli ett får?


T och P spelar spel
Det händer gudskelov inte så mycket här. T har tappat sin första tand och tragiskt nog blev han till en början livrädd. Han börjar förstå att han varit/är med om något farligt tror jag. Han litar inte på sin kropp känns det som. Det finns inte så mycket att skriva om. Tankar har jag: Att leta forskning och fler bloggar att länka till, för tanken med den här bloggen var också litet att vara en plattform till olika länkar. Att skriva om hur det är att vara mor/farförälder till ett barnbarn med cancer Att skriva om funderingar kring tro, livet och döden. Det är svårt att inte tänka på oändligheten när man tittar upp på nyårsraketerna och funderar över det som varit och det som ska komma. Hitintills har vardagen tagit litet för mycket för att det ska bli något.